Det är blott ett steg emellan dig och döden, och war får fer att de fom lefwa och dö, under försummande af denna enda salighetens wäg, skola få en ände med förffrädelfe. Besinna, hwilken otacksamhet det är att sålunda före akta Bibeln. Gud har, af idel kärlek till oss menniskor, gifwit oss den dyra boken, och deri målat of för Hgoc nen fin enfödde Sons lidande för werldens synder. Han har uppmanat oss att läsa den boken, att fly till den Frälsaren, för att i Honom finna ewinnerligt lif; — men wi neka — wi wilja icke göra oss beswär der: med, fastän wart ewiga wäl beror derpå. O, hwilken dårskap, hwilken galenskap att handla så wardslöst i denna wigtiga sak! Hwad skulle wi tänka om en man, fom trots alla warningar wårdslösade fin kropp, fin fa milj, fin egendom, ja, både fin och de sinas wälfärd? Wi skulle föga, att honom fattades både hjerta och förs stand. Men hwad skole wi föga om den, fom måärdse lösar fin själ, fom leker med himmel och helwete? Och det gör hwar och en, som föraktar fin Bibel, hwilken är den enda säkra ledsagaren till ewinnerlig salighet. Sådane arma själar rusa astad till helwetet, under det wägen till himmelen ligger öppen framför dem, men de wilja ide gå den. De wilja icke stanna för att fråga derefter, de skynda korset förbi, utan att offra en blick derpå, under det de skynda sitt ewiga we till möte. O, att de wise wore, att de måtte befinna hwad dem frame deles öfwergå ffall! (5 Mos. 32: 29.) (Forts.)