Förtro det åt din hustru. (En rigtig hwardagshistoria). Säga min huftvu det! sade Kasparson, till hälften leende, till hälften ängslig. Men hwarför inte! Det stulle wisst tjena till något! Hwad förstar hon utaf affärer, af penningesaker och handelsangelägenheter? Nej, nej, deraf är ingenting att hoppas. Och Kasparson slog med otalig min pa weckotidningen, i hwilfen affärsmän tillraddes, att ej förhemliga för fina hustrur, om de woro i något trangmal. Tala med dem utan förbehall, stod der att läsa. Underrätta dem noga om edra förhallanden och meddela dem edra förlägenheter, äfwensom de planer, genom hwilka ni hoppas att reda er ur dem. Tro mig, af tio fall skola de uti nio gå er tillhanda. Qwinnor hafwa i allmänhet en skarp blick. De komma pa en hastigare wäg, än funderingarnes, till ett beslut och första fig på att lösa swarigheter innan ni sjelf uppfatz tat dem i hela deras utsträckning. Hallen derföre ingenting hem ligt för edra hustrur, om ni är i trangmal. Ju bättre under rättade de äro, desto klarare skola de funna fe in saken. Rätt bra i teoriew, fade Kasparson och kastade tidningen på bordet samt lutade fig tillbaka på fin stol, men på min far sus pafar det ej in. Att säga Augusta det! Jag skulle juft wilja je hur det skulle gå tilll Man maste i i forming fitta Bra hardt i klämman, för att gå och hemta rad i affärer hos sin hustru. Kasparson lät saken falla. Men den oro, fom hwilade pa hans själ, wille ej wika. Hans rörelse hade pa det sista aret ej gått bra. Dalig omsättning och lita daliga gäldenärer hade drif wit honom baklänges, få att han ej sag huru han skulle reda fig i framtiden, när utbetalningar förestodo. Om det ej ginge bättre än de sista fer månaderna, få kunde han ej hoppas att kunna ine fria fina förbindelser.