gifwa ungdomen en stor mängd nya begrepp, om t. er. hwad luft är, snölinie, regn, stepper, isfält, watten, hafsftrömmar, m. m,, det allmännafte om menniskornes veli gioner, om det menskliga samhället och def tillkomst, m. m.; han fan tala om natur och konstalster, om hwad hans del, penningar är, o. s. w.; han skall da och med vet: samma gifwa ungdomen ett rätt förstand om att städse hushålla med Guds gåfwor eller att ej förstöra skogen, ofreda jagtbara djur och foglar, o. s. w. Naturligtwis böra de äldsta skolbarnen slutligen pa det noggrannaste studera Fäderneslandets geografi, med dess danad, folk, trigshär, grundlagar och författning —, de maste åt: minstone få något begrepp om allt detta: och barnet och medborgaren skall känna fig sasom en ödmjuk kristen och tacksam bebyggare af det sköna Swerige. Ar det ide fynd och skam, att ännn blott ytterst få af wår förftån: diga allmoge riktigt weta om solen eller jorden star eller hur winter och huru sommar uppkomma, och få ledes ide funna prisa Skaparen för Hans största werk! Ty geografiens kännedom maste sasom all insigt leda till ett religiöft mål och sedlig uppfoftran; eljest är den ej af Gud, och från Honom maste ju all kunskap utgå och till Honom maste all wisdom syfta tillbaka! Och hur skall wäl menige man, fom nu knappt känner de när: maste gramnfodnarna, kunna fatta fin landsort, än mins dre Fäderneslandet och nitälska för dess allmänneliga uts weckling och ära; och, inskränkt inom fin socken, hur fall bonden i wåra fycligaft begåfwade landskaper, stundom försedde med alla förmaner af god after, skog, fiskwatten, bergwerk, m. m., sittande liksom wid ett vift gästabudsbord, funna förstå folkets swåra belägenhet och nöd i andra orter? Skåningen t. ex. tror ide att Dalkarlen måste äta barkbröd, Ostgöten, som helt behändigt tar sitt kok fisk i närmaste å eller lilla insjö, wet ej af Sot länningens hårda äfwentyr såsom fiskare 5, 6 mil från land i wilda hafwet, och denne sednare, fom knapt har något rofdjur på sitt land, begriper ej de stora förluster fom af warg och lo drabba Norrlänningen, hwilken ater icke alls känner slättbons elände i brist af wedbrand och timmer, o. s. w. Saledes ser man, att okunnigheten om eget land splittrar begreppet om ett Fädernesland, gör hwar och en i fin ort känslolös för landsmäns be hof och lidanden, hejdar fambhälls-utwvedlingen, gör folfet inbördes obarmhertigt och hindrar det att med friftz lig ödmjukhet tacka Gud för alla de förmåner det i fin ort åtnjuter. — Men för att ytterligare befästa denna förtroliga kännedom om Fäderneslandet, bör man städse (i stället för skrifter om Jndarne) sasom innanläsningss böcker anwända sådana som handla om Swerige, dess land och folk, t. ex. passande stycken af Läsning för Fool: Fet (isynnerhet om Hemtandflapet), Anwisning om kännedomen af Fäderneslandets Minnesmärken af R. Dybeck, m. fl. Och wore det önskeligt om för wår Swenska skolungdom utarbetades särskildta och mycket nvgs granna Landskapsgeografier med beskrifning om hwarje landg-orts alla egendomligheter, dess danad af fogar, sjöar, berg, dess wexter, djur, folk-stammar, näringar, fornspråk, gamla ortnamn, seder och bruk samt med anförande af dess forntida minnes-märfen; dertill skulle oc fogas landskapets historia i korthet. Endast salunda kan geo grafiens läsning bli af någon uytta eller medföra en werklig kännedom af eget land och blifwa en fast grund wal för ett sannt historiskt begrepp och ett nywaknadt —