— En korrespondent från Carlsruhe till Norrfö pingsfuriren skildrar på följande fött den swenska fån gerskan m:xll Beata Juringii audiens hos Gustaf IV Adolfs dotter, storhertiginnan Sofia Wilhelmina: En af wara swenska näktergalar, östgötiskan Beata Invingius, gaf uti Carlsruhe den 16 Oktober en stor konsert för fullt hus och wann stormande bifall; Mest förtjustes Carlsruhes grädda af hennes swensta folkwisor och ropade ofta da capo. Följande dag bjöds hon att infinna fig pa hofwet hos storhertiginnan, Gu staf den 4:de Adolfs dotter, den regerande storhertigens moder, Sn: fia Wilhelmina, hwillen lefwer högst indraget och nästan aldrig mottager nagon. För att synas rätt swensk bar sangerskan bla fi denktädning och blaa blommor i haret. Hon fördes genom en läng rad af praktrum in uti en lysande salong och mottogs af en bu gande kammarherre, da i detsamma en inre dörr öppnades, hwari storhertiginnan framträdde sjelf med ett älskligt wälkomnande leende, sträckte begge händerna mot fängerffan, tog hennes hand och förde henne genom ett par rum in uti ett litet fabinett, lät henne . fitta ned jemte fig i en foffa och fade pa tyffa: Det gläder mig mycket att se eder här. Sangerskan tackade på fvenfta för hen: nes godhet; då tryckte furstinnan lifligt hennes hand, fom hon fortfor att fasthalla i fin, och fade: tala swenska; jag förstar detta spraket wäl, det war min barndoms tungomal, jag äfftar det, faftän jag numera ide fon tala det sjelf; men i alla fall hafwa wi samma fädernesland; detta fifta sade hon pa ren, klingande swenska. Furstinnan och sangerskans blickar möttes och tarar glimmade i begges ögon. Storhertiginnan fade: Ajfroen min bror stulle gerna welat se eder, men han är sa sjuklig och nervswag, att han blefwe alltför häftigt upprörd. om han sammanträffade med nagon swensk eller fwenjfa. Bade han och jag älsta ännu innerligt wart stöna fofterland. Derpa talade hon om Haga, fom ämur ftår lifligt för hennes minne. Sedan fragade hon om allt fom rörde sangerskan enslildt. Efter tre qwarts samtal bad hon sangerskan siunga; denna anhöll då att en storhertiginnans hoffröken fule accompagnera henne, men storhertiginnan fade: jag kan ocksa spela, om ni will halla till godo mitt accompagnement. Derpa gingo de genom ett par rum till en flygel af Erard. Sangerskan sjöng Pacii: Min moder hörs mig fråga Hwarför min find sa bleknad är; o. s. w., samt: Allt under himlens föfte. Storhertiginnan storgrät; da blef sangerskan orolig och bad om ursäkt att hon upprört furstinnan. Nej, fade storfurstinnan ater leende, ni har rört mig djupt och ljuft, och räckte fin hand åt sångerskan, fom wille kyssa den, men i stället kysste storhertiginnan henne. Derefter sjöng sangerstan en mängd swåra stycken, hwilla hertiginnan accompagnerade med färdighet utan noter. Sedan äter gingo de i kabinettet; under afskedet fästade storhertiginnan på fån gerstans arm ett dyrbart armband och följde henne sjelf ut genom twa rum. Mell Juringius aterwände derefter samma wäg hon kommit, wände fig om ett par gånger och neg djupt; ftorhertiginnan stod qwar och sträckte i sista sinnden fina armar efter henne. För den gamla furstinnan framträdde sangerskan detta ögon blick sasom en bild af hennes barndomshem, af hennes fosterland. När mill Juringius fom hem, tycktes allt för henne fom en dröm, men hon förwissades om att det war werklighet, da hon bee traktade sitt gyllene armband, en tum bredt, af tjockt massivt guld med 14 stora äkta perlor. Storhertiginnan Sofia Wilhelmina har i är hunnit fertiotalet, men synes wara mycket yngre och är ännu mycket wacker. För flera av sedan längtade hon sa ifrigt att få aterse Swerge, ja att hon blef hemsjuk; hon lät nagon fråga konung Oscar, om hon finge besöka Stocholm, och da han wänligt bjöd henne wäl: kommen, blef hon ater frist och nöjer fig med att hafwa sitt fo sterland i fört minne. — Kongl. Generalpoststyrelsen har den 31 sistl. Oktober utnämnt och förordnat e. o. Kammarskrifwaren Johan Mathias Herlitz att wara Kammarskrifware wid Styrelsens Kammarkontor. — Höjdmätningar i Asien hafwa nyligen blifwit werlställda och skola enligt dem de högsta hittills kända berg derstädes befinna fig på gränsen af MNRepal och nordoft om Kafefmir-dalen. Deras namn och höjder äro: Gorisankor med 29,002 fot, Karakarum N:o 2 med 28,278 fot, Kundschindshing med 28,156 fot och Dawalagiri med blott 26,862 fots höjd. Enligt chinesers utsago skola i Kuenliien-bergen finnas ännu högre spetsar än de nyssnämnda. — Medaljer för gesällprof har Orebro fabrifsoch handtwerksförening låtit pregla i silfwer och brons för att utdelas åt lärjungar, fom förfärdiga utmärktare ge sällprof och i öfrigt genom wälförhallande göra fig deraf förtjente. Detta hederstecken, fom i öfrigt är utsiradt med inskriptioner och emblemer samt den belönades namn, utdelades första gången den 4 des åt Skomakarelärlingen Engwall, hwars gesällprof föreningen funnit wara före tjent af en sadan utmärkelse. — Fran Christiania skrifwes den 1 Now. En af hufwudstadens äldre borgare har skänkt 700 spd. till folkskolelärarne i staden till bildande af en pensionsfond. — Appelutförfel från Swerge. Uti tyska tidnin gar läses: Den misslyckade äppleskörden i trakten af Frankfurt kommer denna gång sannolilt att betäckas från Swerge. DÅ denna frult, liksom all annan, derstädes blifwit ganska rillig, har följden blifwit att hwarje mecFÖ 2 C agerat H.. lir... A 2—20