masig och solbränd som en brynost; men du sade att det var fruntimmernas skull att flickan din var sned. — Jo, det är intet annat än min hustru, som började snöra henne kanske litet för tidigt, flickan skulle ha form på kroppen och deruti hade min hustru nog rätt, ty hon hade, flickan, allt anlag att bli tjock och illa växt; emedlertid så — I detsamma öppnades dörren och ett barn kom in, det var en flicka omkring nio år, blek och nästan genomskinlig i hyn, ryggen höjde sig i en tydlig och kantig puckel och hufvudet låg ner mellan skullrorna. Detta oaktadt var hon klädd i en nätt sidenkjortel och en späns af silkessammet med korta ärmar, så att barnets armar, smala, kantiga och slaka hängde, endast betäckta af virkade silkesvantar, bara till armbogarne. — Se der är lilla Euphrosyn, sade Ludvig, det är min flicka. Gustaf nalkades flickan, som med en föraktfull blick mötte sin okände farbror, och sedan vände honom ryggen. — Mamma bad att pappa skulle komma opp, sade hon med en späd skrållande stämma, der börjar redan komma främmande och pappa bör väl göra les honneur. — Ja, mitt barn, jag kommer blott jag får fracken på mig, sade fadren, gå du före och helsa till mamma — jag kommer, gå Euphrosyn lilla. — Ja kom endast snart; mamma var så orolig att presidenten skulle komma och pappa icke vara genast visibel.