atrarunes ökade werksamhet, de Kongligas inflyttande från fina fom marutflygter, och mycket annat, den melankoliska flottningstiden ide att förglömma. Hu, wid dep blotta atanka blir jag mid dä ligt lynne; man kan ide passera 10 steg pa gatan utan att möta flyttlass och bärare, i hwarje portgang trängas swärjande gardister och trätande madamer, der kommer en rustwagn, lastad med wäl ombonade sidenklädda förgyllda möbler, der ater en draglärra, hwars torftiga last, ett rangligt bord, ett sprucket lerfat, en rottåten kista, en trasig madrass, o. s. w., utgör en hel familjs hela bohag. Somliga flytta ifran smärtan, andra till den; nawäl, kan man blifwa annat än melankolisk wid asynen af dylika kontraster? Det är sannt att kontraster alltid sinnas i en större stad, och Stockholm, detta statens hjerta, hwars pulsering förnimmes i alla sibrer uti den stora statskroppen, har alltid haft fin egen yr och fitt elände, fin sorg och fin fröjd för fig; men wid flyttningstiden blir allt detta, sa att säga, jagadt ur sina gömställen, sina slott och fina hybblen, dirckte ut pu gatan, utsatt der för allmänhetens afundsamma eller medlidsamma, alltid nyfikna blickar. ÅA propos flyttning, få fan jag ej underlata att omtala nedanstaende tilldragelse. För omkring 30 a 35 år sedan hände sig att twenne unga män, båda fattiga extra ordinarier, begafwo sig samtidigt till en aflägsnare gata på Ladngardslandet i Stockholm. De inträdde i en mört och fuktig waning, der en mängd möbler stodo oordnade om hwarandra. Der bodde en fattig familj, fom fordom fett bättre dagar; den skulle nu sälja sitt bohag, hwaribland en och annan möbel fanns som ännu paminde om förgangen glans. De unga männen, ditlockade af en annons, ämnade bada köpa sig hwar sin bira. De woro kamrater och kallade hwarandra wänner. Twenne biraer woro werkligen till salu; de unga männen köpte hwar sin; det war just under flyttiden, så att alla bärare woro upptagna, hwarför de köpta pjeserna skulle qwarstanna till Hemtning paföljande dag. Biråerna woro hwarandra fullkomligt lika till form och färg, blott en skarpsynt granskare kunde upptäcka att den ena war belagd med ett finare dyrbart träfslag. Den ena af de unga männen hade ett halt utseende, han stannade efter och mumlade när kamraten gatt: jag skall redan i afton hemta min bira, men då tager jag den andre, fom är bättre, detta märker ingen; och när kamraten i morgon hemtar fin, få far han min fämre. Sagdt och gjordt; när den andra unga mannen dagen derpa hems förde fin bira, märkte han ide sweket, hans omiftänkffunma finne inrymde ingen misstanka i den wägen. NRa, är du nöjd med handeln ? frågade hand trolösa kamrat, fom samma afton Helt ogeneradt besökte den wän han bedragit. Jag har ej haft tid att fe det rätt ännu, swarade den bedragne och började beskada den rangliga pjesen. Han utdrog den ena ladan efter den andra, och fe! en hemlig fjeder sprang upp och öppnade en sakallad lönnlada, och för de bada kamraternas häpna blickar wisade sig der flera rullar guld. Det war en förborgad skatt saledes! bedragaren skar tänderna af hemligt raseri, men skatten war och förblef för honom förlorad. Hans kamrat jublade och blef en rik man, som icke glömde att hjelpa den fattiga familjen, af hwilken han köpt sin skatt. Men jag kommer på detta sätt ifrån mitt egentliga syfte med detta bref, det neml. att berätta eder nytt från Stockholm. Men upprigtigt sagdt, har jag ingenting sadant att omtala; ty hwad fom är af allmännare intresse uppslukas af de stora tidningarne, ja, dessa äro fom de sju magra nöten, de sluka allt, men äro lika magra ända (men tyft, tala aldrig onret). Jnom den litterära werlden här har en liten rörelse försports derigenom att en Fransyska, till hwilken Swenska skönlitteratuxens idkare stå i största förbindelse, besökt war stad. Det är neml. en Fröken Du Puget. Hon är nu gammal mwordar, men hens nes själ är ännu lika ungdomlig och werksam. Det är hon fom förnämligast gjort wara swenska romanförfattare kända i Frankrike, ty hon har öfwersatt de flesta swenska romaner, fom finnas på franska. För närwarande haller Fröken Du Puget på att öfwer sätta Fryxells berättelfjer ur Swenska historien. Eder statlige Landshöfding, General Bildt, har här uppenbarats fom en ljusning midt i höstdimman, men det säges, att denna ljusning skall betyda dunkel för eder, tv man pästar, att General Bildt skall blifwa Krigsminister hwad det lider, stor skada för Gotland, som redan dragit mycken nytta af Vildts chefskap derstädes. Med glädje har jag fett att eder tidning framställer en bygg: nadsplan för Wisby, blefwe den werkställd, få skulle Wisby ännu engång funna blifwa en af Nordens skönaste städer. Det präk tiga huset med fina trappgaflar och Göthiska fönster, fom Fru F. Carln, född Grefwinna Hamilton, uppfört wid S:t Nicolans, frapperar den resande och later en ana hwad Wisby, hmad arki tekturen beträffar, har warit och hwad det ännu kunde blifwa. Och mi farwäl mina wänner! om jag förstode mig på poli tif, få stulle jag gå ner till la Croix för att kunna traktera eder med några nyplodade utländska tidningsankor? ; men politiken har aldrig warit min swaga sida. Jag gar i stället och hör på Frans: mannen Josef Martins musikaliska aftonunderhallningar; det få ges att han skall lata höra några qwartetter, och I weten att qwartet ten alltid warit min förtjusning, dot wagar jag twifla på Hr Martins förmåga att entousiasmera. C. M.