Familjen i Gåsgränd. En herättelse af Onkel Adam. (Forts. fr. föreg. N:o). 1828. Nu må tro att det är en smula halt om vintrarne der oppe på backsluttningen ned från obvorvatorigränden, der står som en spegel och utgör lekplatsen för grannskapets alla barn, som der köra med sina kälkar utföre, för att med svett och möda draga den uppåt, men det går lustigtetill, fastän det händer att en och annan ; början får en rasande rigtning och trillar utföre ch slår sig. Men ingen är en sådan kruka it man gräter för det, man reser sig upp helt Aantert, äfven om man fått sig en liten skada i llet och skrattar för att ej synas hvarken förgen eller skadad. Ni må tro, der ligger cn nula snö deruppe i Gåsgränden, högt upp på ggarne, ty polisen går sällan dit, och det är i sla fall ingen gata för ckipager, hvarken sommar ter vinter, utan der får naturen verka i fred och och derföre finnes det hvit snö om vintern och grönt gräs om sommaren, och glada lekande in både vinter och sommar, men mest om vintern. Der inne i stugan till venster är det rätt ledont och tråkigt, ty gamla Sigurd ligger sjuk mor har inte tid att sköta om honom rigtigt, samla notarien är också sjuk och det är ej