— Ur Svenska Irädgårds-tröreningens årsskrift 1861 meddela vi med nöje ett utdrag af cen rärderik artikel af O. Eneroth, rörande Svensk: Trädgårdsföreningens Fruktutställning 1860: Bland de iakttagelser af allmängiltigare beskaffenhet vi föröfrigt vid undersökningen af de utställde fruktsorterna haft tillfälle att göra, torde följ. böra framhållas. Att fruktsorternas egenskaper i första rummet bero af jordmån, klimat och skötsel, och detta i en högre grad än af årgången, är en erfarenhet, som den här ifrågavarande utställningen bekräftar. Det visade sig nemligen tydligt, att frukterna från Gotland voro till färg, utbildning och smak betydligt öfverlägsna samma fruktsorter från andra orter, ehuru Gotland ej, så vidt vi veta, detta år hade att njuta af ett gynnsammare väderleksförhållande än det öfriga Sverige, och ehuru de föregående årens torka der varit lika stark och för fruktträden skadlig, som på andra svenska orter. De Gotländska frukternas utmärkta skick torde sålunda i jemförelse med andra orters, vara att tillskrifva den varma grund, hvarpå jorden der hvilar, samt möjligen äfven det under regniga somrar jemnare klimatet derstådes. Den slutsats, som ligger närmast till hands att draga ur denna grundsats, är den, att de orter, hvilka af naturen synas vara danade till fruktorter, böra isynnerhet lägga an på denna odling. Det är ej nog att säga, det Sverige lämpar sig fullkomligen väl till fruktträdsodling. Vi måste derjemte utforska, hvilka trakter af landet det är, som bäst lämpa sig för denna odling, samt tillika fästa uppmärksamheten på, hurusom vissa andra orter åter endast medelst stora förlagskostnader kunna lyckas framtvinga en fruktträdsodling, hvilken dock aldrig blir så vinstgifvande, som den kunde blifva på de för denna odling af naturen särskildt lyckligare lottade lokalerna. Har alltså erfarenhet vunnits om vissa trakters företrädesvis gynnade daning för denna slags odling, så kunna icke nog lifliga uppmaningar ställas till dessa trakter, att till sin och hela Sveriges fördel särskildt gripa sig an med densamma. Arbetets fördelning är nu en lag, som på lifvets alla skilda områden gör sig med hvarje dag alltmera gällande. Den svenska fruktodlingen, om den en gång efter mycket ordnande åter skall komma till stånd, måste äfven rätta sig derefter; och denna lag hänvisar på jordmån och klimat-förhållanden såsom på de naturliga förutsättningarne för framgång inom denna odlingsart. Länge har det varit i Sverige taladt om Skåne såsom det svenska landskap, hvilket skulle frambringa den bästa frukten. De under sednare år gjorda erfarenheter hänvisa dock äfven på Gotland, Öland, Calmartrakten, Grennatrakten, Mälaretrakterna, Nerikes ofrergångsbyhd o. s. v. såsom på orter, hvilka alla, på grund af vissa för fruktträdsodlingen särskildt mera lämpliga förhållanden, en gång kunna blifva Sverges fruktdistrikter. Kommer en gång denna odlingsart rätt i gång, så skall man lika litet nöja sig med t. ex. Grafensteiner i allmänhet, eller Ivitgylling i allmänhet o. s. v., utan man skall söka t. ex. Gotlands grafensteiner och Gotlands hvitgylling, såsom vackrare och smakfullare än grafensteiner och hvitgylling från andra trakter. Man skall ej nöja sig t. ex. med Grenna rödpiäron, såsom man nu gör på grund af en gammal god tro på denna sort, som den ej förtjenar, utan man skall tvärtom säga Grennatraktens trädgårdsegare: skicka oss hvilken annan god sort som helst, men kom icke med edra rodpåron. ty vi hafva påronsorter på våra orter, med hvilka edra rödpäron icke kunna uthärda jemförelsen. Man skall hemta sitt fruktförråd icke på slump från ,, Munkbron, utan man skall hålla sig till vissa gynnsamt belägna trädgårdar, i hvilka vissa för den eller den egenskapen utmärkta fruktsorter odlas och odlas väl. Detta förhållande med sjelfva de naturliga fördelarnes olikhet på olika ställen är en sak, hvarom icke många ord vidare torde behöfva yttras. Det är något som hvar och en inser, äfven utan all erfarenhet i saken. Annorlunda förhåller det sig med odlingen, fruktträdgårdens beredning och underhåll. Det gifves ställen på ogynnsamma lokaler, som genom en insigtsfull bearbetning af platsen och fortsatt behandling af fruktträden kunna lyckas frambringa bättre frukt än hela traktens trädgårdar annars. Blir äfven denna mot naturhinder kämpande odling i längden kostsam, och måste den äfven ännu för långliga tider blifva inskränkt till herregårdarne, så skall den dock alltid blifva vinstgifvande, så länge vägförbindelserna i våra vidsträckta bygder icke kunna sätta alla orter i lätt och särdeles billig beröring med hvarandra. Förutsatt alltså, att man ej allt för mycket vill brottas med en omedgörlig natur, skall sålunda ännu länge den enstaka bättre fruktträdgården alltid kunna blifva en inkomstkälla. — Ja, om man bara åte bra med frukt, och förstode AA-— —