Familjen i Gåsgränd. En berättelse af Onkel Adam. Det är svårt att säga om korpral Sigurd var skrockfull eller intet, om han hade några insigter i astrologien, men sannt är det, att han om qvällarne gerna satt på en liten rankig trefot utanför husknuten och beskådade himmelens stjernor under det att han lät röken ur sin lilla pipnubb stiga ringlande i höjden och sprida en behaglig doft af karftobak till stort obehag för dem som ej tåla — karftobak. Den der tobaken tillreder han dock sjelf och hade i sin vrå en egen dertill inrättad brädlapp, hvars många skorror bevisade att den blifvit flitigt begagnad, liksom det lilla sjöskumshufvudet af krita, eller som korpralen sjelt kallade det: potatishufvudet (ty han trodde att det var gjordt af potatis) genom sin sydländska färg bevisade att det länge utgjort en volkan. Korpral Sigurd var några och sextio år gammal, en reslig figur, som dock åren böjt, men han hade likväl en respectabel längd af tretton qvarter då han gjorde sig besvär, (ty besvär kostade det) att räta ut sig, eljest gick han, som Schiitzerkrans i Svenska Konungars olycksöden? säger om kung Fredrik något luta och hade en reson dertill som kung Fredrik icke hade, den nemligen att han gick på träben. Hans vanliga utseende bar präglen af ett strängt allvar, som icke i sig innebar någongting som man