om jag vore en arbetskarl. Ja, om jag vore en arbetskarl, så skulle jag nog veta att göra mitt lif behagligt. Om Gud ännu skulle vilja göra mig dertill, vore det enda hindret derföre, att jag måhända såsom ovan icke blefve någon duglig arbetskarl, åtminstone ej att börja med. Men en skicklig arbetskarl kan temligen försörja sig, om han vill. I vårt land arbetas ej strängare, än att tillräckliga hvilostunder yppa sig, både för att hvila krafterna och för att göra hemmet beqvämt och behagligt. Helsan, som befinner sig särdeles väl under detta rigtigt afpassade förhållande mellan arbete och hvila, får en arbetskarl för intet framför mången annan, och den anses med rätta för lifvets högsta goda; men den bör uppmuntra arbetaren ännu mera att göra sitt lif behagligt. Jag skulle således använda en del af mina hvilostunder att skaffa mig åtskilliga beqvämligheter i min boning och att göra den treflig. Jag skulle ej låta mig nöja med det första och nödvändigaste: att hålla den ren; jag skulle dessutom, genom små förbättringar, göra den varm och prydlig. Om söndags afton skulle man finna mig på förstuguqvisten, forskande på väggar och tak, om något der vore bristfälligt, som borde repareras med en ny taksten, en mosstapp, en liten rappning, några spikar eller några strykningar med målarpensel. Den sednare skulle jag ej förakta, utan söka att, äfven genom min bonings yttre försköning, bibringa folket den tanken, att en menniska bodde derinne, som älskade det prydliga, men icke en smutsig fyrfoting. Och ville någon göra mig den äran att stiga in, så skulle han få en ännu bättre tanke om husets innevånare. Det skulle ej vara renare hos min husbonde, än der; fönsterna skulle vara så klara, som de kunde blifva, min enkla säng anständig och uppbäddad tidigt på morgonen. Möblerne kunde väl icke vara särdeles prydliga, men ingen skulle behöfva vara rädd, att sätta sig på min bänk eller stol, och alla prydnader skulle icke heller saknas. Således skulle väggarne öfverstrykas med en ljus och glad färg, och några krukor med geranium, månadsrosor, balsaminer och reseda skulle pryda fönstret. Sådana småsaker, bereda mycken trefnad; och en blommande krukväxt, som ej kostar mer än några skillingar och litet tålamod, skulle utan tvifvel skänka mitt lilla rum en bättre och lämpligare prydnad än en prägtig spegel. Kanske skulle jag äfven genom extra arbete, eller genom att inspara några söndagskrus öl, kunna få råd att skaffa mig ett par taflor på väggen. Småningom skulle jag väl äfven köpa mig ett väggur, och då se till, att det pickade lika så lugnt, som mitt eget hjerta. Detta kunde naturligtvis ej komma i fråga förr, än det nödvändigaste blifvit anskaffadt; men då skulle det också ske; ty hvarföre skulle ej arbetskarlen kunna göra