Torneringen. Historisk-romantisk teckning från Gustaf Wasas tid. (Af Octavia Carlen). (Slut fr. föreg. N:o). — Nya lansar, vi fortsätta striden, mera vrålade än ropade Sasse, och svängde sig upp på en frustande springare. Gudmund satt redan på sin reservhäst och kastande en hastig blick till Anna, som satt der i andlös ångest, blek som marmor, tycktes han få dubbelt mod vid hennes åsyn. Striden började å nyo med utomordentlig häftighet, man såg att det var två män som kämpade på lif och död. Kampen blef denna gång dock ej långvarig; med en väl måttad stöt kastade Gudmund sin motståndare ur sadeln, i det denne för andra gången splittrade sin lans emot Gudmunds smidiga harnesk. Under stormande bisallsyttringar framfördes Gudmund till konung Gustaf, för hvilken han knäböjande attog hjelmen, och konungen förklarade högt att herr Gudmund skrifvare hade vunnit en lysande och fullständig seger öfver den tappre riddaren Stefan Sasse. Sasses vänner hade emellertid fört den halft vanmäktige riddaren ur striden. — IIerr Gudmund, fortsor konung Gustaf med klar och hög stämma, mottag här segrarens välförtjenta pris.