Judeflickan. Berättelse af H. C. Andersen. I fattigskolan satt ibland andra små barn en liten judeflicka, god och liflig, den raskaste af dem allesammans. Men en lärotimma kunde hon icke taga del uti, det var den, som var bestämd för religionsundervisningen; hon var ju i en kristen skola. Geografien vågade hon hafva framför sig och läsa deri eller också afsluta sina räkneuppgifter; men detta var snart gjordt och hennes pensum skrifvet; då låg visserligen en bok framför henne uppslagen, men hon läste icke deruti: hon satt då och hörde på, och snart märkte läraren, att hon var uppmärksam på hans undervisning så, som nästan ingen af de andra skolbarnen. Läs i din bok, sade läraren mildt och allvarligt, men hon såg på honom med sina stora, svarta ögon, och då han gaf henne frågor kunde hon gifva bättre svar, än alla de andra. Hon hade hört, förstått och gömt i sitt hjerta. Hennes fader var en fattig, redlig man; han hade utfästat som ett vilkor vid barnets skolgång, att hon icke skulle undervisas i den kristna tron; att låta henne under dessa lärotimmar gå derifrån, kunde kanske väcka förargelse samt hos de ötriga skolbarnen gifva anledning till gissningar och sörmodanden; också blef hon qvar, men det fick icke räcka länge. Läraren gick till fadren och sade honom, att han antingen borde taga sin dotter ur skolan,