Kyrkorådet. Af Norna Gäst. Den lärde prosten Gråsten satt nyligen i sin studerkammares lugn och genomsåg kyrkans räkenskaper, då hans prostinna inträdde med upprördt utseende. — Hvad är å färde? — frågade prosten högtidligt lugn. — Mor Brita har varit här, gråtit och larmat, och säger att hon lefver i oenighet med sin man; hon säger att han är förhexad af en kringvandrande mormon, som vill narra honom att taga sig en hustru till. Hon har försökt att sjelf taga reda på gubben, men han håller sig mest på gästgifvaregården, och hon tror att han ämnar sölja hemmanet, rymma och lemna henne på bar backe. Kära du, tag i med saken, gumman har bedt mig så mycket. — Jag skall stämma honom till kyrkorådet. — Ja det är bra, kläm efter honom dugtigt, mormonismen är ju en farlig lära! Rysliga karlar, som vilja ha mer än en hustru! Några dagar derefter stodo gamle Jan i Smilby och hans hustru Brita inför kyrkorådet. För att göra riktigt djupt intryck på de begge oeniga makarne, hade prosten klädt sig i kappa och nystärkt krage. Han höll kyrklagen i sin hand och påtog sin högtidligaste min.