Kära farbror, sade han, det tjenar till intet att sörja öfver det som skett; förlusten är minst för farbror, som har sina byggnader brandförsäkrade och sin jord skuldfri. Men mina penningar, mina penningar! suckade gubben, tiotusen riksdaler, nyss inbetalta, och trettiotusen i reverser. Reversernas utgifvare betala nog, om de äro hederligt folk; de tiotusen äro sedan en småsak. Och så är jag husvill; ingen vill emottaga mig under sitt tak, suckade gubben slagen för första gången i sin lifstid; ty mig hata alla menniskor. Farbror med Anna och allt folket och kreaturen skola få rum hos mig; jag har byggt rymligt nog, och har ännu icke alla bog fulla. Gubben följde tigande Halvar till den nybyggda gården, hvilken han förut betraktat på afstånd med harm och afundsjuka, men nu såg han honom på närmare håll med glädje och belåtenhet, emedan han der fick en fristad för tillfället. Som han sade sig vara trött och nedslagen förde Halvar honom upp på en vindskammare, der han fick hvila och besinna sig öfver sitt hjertas tillstånd efter det sista stora slaget af den Allsmägtiges hand. Anna följde sedan Halvar in i hans trefliga boningsrum och öfverraskades häftigt, då hon genast vid sitt inträde inom dörren fick se notarien Herman Hermansson sitta vid fönstret. Just samma dag skulle det lysas tredje gången för honom