— Paol. Alleh. förmäler, att Landsböfdingen, m. m. Bildt skall vara bestämd till Öfverstäthållare i Stockholm, samt att Öfversten vid Uplands Regemente Reuterskiöld skall intaga den plats, hr Bildt derigenom lemnar. — Samma Tidning nämner, att Skarpskytteföreningen i Warberg har af stadens bränvinsminuteringsbolag fått mottaga 200 R:dr R:mt. — Hr Capten 7. M. Ahlander har nyligen till Planterings-Gillet härstädes skänkt 300 stycken kastanie-plantor. — Ur Svenska Trädlgårds-föreningens Arsshrift 1861 meddela vi med nåje en värderik artikel af O. Eneroth, som rörer Gotländska fruktodlingen, och der saken äfven upplyses af en teckning, neml.: Stenkyrke-Äpplen. Slutet inom sig sjelft såsom Gotland är, har man om dess odling och dess alster länge saknat någon närmare kännedom. Den annars tämligen allmänna åsigten om dess klimat och dess jordmån, såsom begge särdeles goda och gynnande isynnerhet för växtodling, har derföre sällan från Gotland erhållit några andra bestämda sakförhållanden att stödja sig vid, än de gamla stående uppgifterna om Valnötträdens och Vinrankans mognad. Man vet, att odlingen är gammal på Gotland. Man föreställer sig att odlingen af ådlare växter der begynnt tidigare och under lyckligare förhållanden än på någon annan punkt i Sverige, under inflytelsen af hanseaternas rikedom och klostertradgårdarnas frid. Man känner visserligen, att både denna rikedom och dessa kloster redan för 500 år sedan sköflades. Men man vet också, att växternas lif ej är så lätt förödt som menniskans verk, dess skatter och dess byggnader det äro, och man förmodar derföre, att, hur förvildadt Gotland än skulle bli, sedan Wisby blifvit ruineradt, likväl månget ädelt träd måtte lefva qvar från generation till generation, och att mången trädgårdens växt der fortlefver, sådd på nytt från år till år under traditionens inflytelse. Men — vare sig man har haft rätt till en sådan förmodan eller icke, — Gotland har icke haft att bjuda det öfriga Sverge på andra växtalster än Gotlands rofvor (nu nästan utgångna), litet valnötter och mullbärssylt. Men Gotland börjar allt mer komma i förbindelse med det öfriga Sverige. Den gotländska odlingen börjar röra på sig. Särskildt börja växtlifvet och växtodlingen der omfattas med synnerligt deltagande. Den nyanlagda s. k. botaniska trädgården vid Wisby blir utan tvifvel en samlingspunkt för allt det bästa Gotland i växtväg har att bjuda på, samt särdeles lämplig att förmedla utbytet af våxtalster mellan Gotland och det öfriga Sverige. Emellertid, under afvaktan härpå och för att gifva liksom en försmak på de gotländska fruktsorterna, gå vi härmedelst att beskrifva Gotlands beryktade Stenkyrke-äpplen, ett af de utmärktaste vinteräpplen Sverige torde ega. Hörande till de s. k. rosenäpplena, är det till formen rundadt, nästan lika högt som bredt; de fem åsarna (kärnhusets inverkan på ytan) nästan omärkliga i fruktens friska tillstånd; ena sidan är något högre än den andra; — ögat, eller hvad vi kalla det afvissnade fodrets flikar, sitter i en obetydlig mera sällan något oregelbunden fördjupning, är temligen stort och slutet. Under detsamma är en grund trattformig kalkhåla. Stjelken är tre qvart tum lång, smal, sittande i en stundom oregelbunden, temligen djup håla. Kärnhuset är medelmåttigt stort, öppet, med ett mindre antal små kärnor. Bottenfärgen är vid mognaden klargul, med hvita prickar under skalet. Solsidan har hos fullkomliga frukter en liflig mörkröd anstrykning med bestämda, glesa, mörkare röda prickar. Ytan är glatt. Köttet är fast, hvitt, rikt saftigt, mjellt, bananasaktigt, utmärkt af en i högsta grad angenäm sötma och kryddighet. Frukten är ätbar redan i November, och håller sig till fram mot våren följande år. Det afbildade exemplaret är af medelstorlek. Trädet växer med starka, utbredda grenar, med ovanligt slåt bark och med fint gråludna årsskott. Bladen äro medelmättigt stora, länge qvarsittande. Bär årligen god skörd. Trädet anses vara ursprungligt på Gotland vid Stenkyrke prestgärd, hvaraf sorten fått sitt namn. Af de exemplar, som vi utsändt till Tyskland, blef ett benämndt