6. Först efter trenne år kom den kungliga domen öfver laga skiftet, men i följe af ett af egodelningsrätten begånget formsel, var målet återförvist till ny handläggning af samma rätt. Man stod således på samma punkt, som derifrån man utgått, och många år kunde förlöpa, innan den sista domen skulle falla. Gubben Stadig triumferade, Halvar blef harmsen, och Anna och Elfrida greto åter. Det blef också allt otrefligare i den gamla byn. Stadig och de öfriga bönderne utförde icke mera gödseln på åkrarna; utan högarne fingo ligga hemma, vexa för hvarje år, brinna tillsammans, och utveckla i luften all sin qväfgas, till förlust för åkrarna och till skada för byinnevånarnes helsa. Sådan är afunden bland bönderna; de vilja under ett laga skifte icke göda åkrar, hvilka möjligen vid skiftet tillfalla andra än den gamle egaren. Följden var att under hela skiftestiden fingo allesammans sämre gröda än förut, utom Halvar, som fetade sina åkrar mer än någon annan. Halvars framgångar i allt, midt under alla de förluster och förargelser som Stadig led, retade honom, så att han beslöt att fullborda, som han kallade det, sitt laga skifte, nemligen att skilja Halvar och Anna fullkomligt, så att de icke mera skulle hoppas få hvarandra till äkta. En dag for gubben till Stockholm, der han dröjde en hel vecka. När han kom hem syntes han drygare och belåtnare än någonsin förr.