U Z2 .Bysdägen från Upland, af Nepomuk. (Forts. fr. föreg. N:o.) Så länge jag lefver, röt gubben ilsken, skall ingen landtmätare, det säger jag, som är en sådan skojare, sätta sin fot på mina egor. Dermed skildes de båda männen vid Stadigs grind ohjelpligt oense. Det gamla uslas envise anhängare kunde sedan den stunden icke tåla de nya förbättringars vän, och Halvar hade för fast vilja att vika från sina föresatser. Följande dag, tidigt på söndagsmorgonen, då alla andra ännu hvilade, gick Halvar ut ensam för att öfverskåda byns egor. Anna, som märkt det från sitt fönster, gick äfven ut, och de begge unga möttes slutligen på en höjd i morgonsolens strålar. Sedan de helsat hvarandra god morgon lika okonstladt som när de voro barn, sade Anna med någon tvekan: Käre Ilalvar, du har retat pappa mot dig med ditt tal om laga skifte; jag hoppas att det är bara skämt. Nej, det är mitt fullkomliga allvar, och det skall drifvas igenom. Bästa IIalvar, jag beder dig, för min skull dröj med detta, åtminstone till dess att . . ., här stannade hon, ty Halvar hade ju ej ännu gjort den afgörande frågan. Till dess vi bli gilta! menar du, svarade