om hvitbetssocker, med särskildt afseende på Gotland. Att tala om Jyabrikation af rörsocker i Sverige tyckes ännu i dag för mången t. o. m. Stockholmsbo vara en galenskap, ty sockerrör kan ej odläs i vårt land och inbillningen medger ej att andra växter innehålla samma sockerämne som sockerrör, och att kemien kan extrahera det ur hvitbetor lika rent som ur sockerrör, amerikansk lönn, sorghum och andra växtslag. Om sockret från så olika ursprung ej eger alldeles samma smak, så beror det på raffineringens ofullkomlighet, och om den ena sorten socker ej smakar så sött som den andra, så har det sin grund deruti, att grofkornigt kristalliseradt socker (tänk på kandissocker!) ej smälter så lätt som mjöligt socker, eller ock att sockret mera eller mindre blifvit befriadt från sirup, som utgöres af redan smält socker. Det är endast af sådana skäl, som man velat finna här i orten socker från Tanto bruk mindre sött än annat socker, och angående hvitbetssocker, så kännes af fantasirike personer en skilnad endast af vördnad för den påsatta etiketten. För ötrigt må man lita på naturens enkelhet, som ej har hvarken för hvarje menniskodjureller växtkropp en annan materialkammare till den blifvande byggnaden, på kemiens ersarenhet, att rent hvitbetssocker är detsamma som rent rörsocker, likasom stärkelsesocker är detsamma som rent socker ur drufvor eller honung. Det torde således vara tillåtet att tala om rörsockerfabrikation i Sverige, fastän sockerämnet måste frambringas genom hvitbetor. I sjelfva verket har landet redan konsumerat en ej så obetydlig mängd , artificielt rörsocker af hvitbetor nemligen från Landskrona sockerbruk; men icke dess mindre har sabrikationen ännu ej tillvunnit sig från landtbrukarnes och kapitalisternes sida den uppmärksamhet, som sjeltva föremålet af fabrikationen, sockret, vetat förvärfva sig från allmänhetens sida. Sockerkonsumtionen har stigit här i landet i förhållande till andra länder alldeles oerhördt, isynnerhet hos den bättre lottade befolkningen, måhända i följd deraf, att en allt för riklig köttmat utan behörig tillsats af grönsaker och mjölrätter kräfver ett qväfvefritt ämne för att återställa den af naturen bestämda proportionen imellan qväfvefri och qväfvehaltig föda. Onekligen rekommenderar sig toppsocker för detta ändamål genom flera hyggliga egenskaper, såsom vackert utseende, söt smak, lätthandterlighet och förnämt pris. andra sidan har naturens gifmildhet, som utstyrt landet med en förvånande frikostighet, ej heller i detta afseende förnekat sig. Landet eger jordmåner, jemnbördiga med de mest beryktade hvitbetsfält i hertigdömet Sachsen; om ock klimatet ej öfver allt medger en intensif hvitbets-odling, så gynnas den ändå på en så stor areal, att Sverige kunde producera socker för en flerdubbel befolkning. Till en början skulle visserligen brist på tillräcklig arbetsstyrka för hvitbetornas ans blifva känbar, men nog låter den afhjelpa sig, blott fabrikationen är lönande. Den finansiella sidan ligger mig fjermare än att jag skulle våga uppgöra en fullständig kalkyl; jag ber endast få anmärka, att Sverige är Tyskland öfverlägset både med afseende på jordens värde, som omkring Magdeburg stegrats derhän, att för ett tunnland lärer betalas etf årligt arrenmm nl nhÄKO mm ——