Hunden Shandy. Efter L. von Alvensleben. (Forts. o. slut fr. föreg. N:o). III. Boulevard Sebastopol. Det var den 5 April 1858. I det ständigt mer eller mindre sjudande Paris var allt lif och rörelse; men nu hade detta sprittande pariserlif den fredligaste och gladaste anstrykning, ty det gälde en triumf, en glädjefest. Vid den kejserliga undergörarens ,varde hade nemligen en mingd trånga, mörka, krokiga gator och återvändsgränder sjunkit i djupet och en boulevard, den praktfullaste man kunde tänka sig, kommit i stället. I dag, den glada 5 April 1858, skulle denna ståtliga boulevard döpas af högstegen kejserlig hand och uppkallas efter detta för ointagligt ansedda ryssfäste, som spillrats till atomer för den franska gloiren och den britiska oböjligheten, som aldrig begripit ordet: Omöjligt! Tvenne höga pelare, utsirade på det rikaste och smaksullaste sätt, smyckade mynningen till den nya jättebreda gatan, som efter hela sin längd å båda sidor prålade med höga smärta master, krönta med rika vajande fanor. A ena sidan gatan bildade nationalgarde spalier, å den andra infanteri af linien; och då klockan två kejsaren med en talrik och glänsande svit sprängde in från Tuilerierna på den nya an