Unsändt.) Till Läraren. , Edert tal vare ljufligt och med salt bemängdt. Hvarje troende bröst Har fått talande röst, Och det får icke tysta sin talan. Hvar du går, får du se Fullt af synd och af ve, Fullt af mörker och nöd — Var då gifmild på ljus och hugsvalan; Räck det lefvande bröd! För det mångkloka prat Ej försumma den mat, Ilvarmed själar du kallas att spisa. Gå med enfald och bön I din kallelse skön — O, hur ofta skall då Dig din Mästare tillfället visa, Att IIans ärender gå. O, hvad tiden är kort, O, hur ilar den bort, O, hur dyra dess gyllene stunder! Ej med gyckel, med skräp Dessa stunderna dräp; Nej, låt alltid ett spår Af din Mästares frälsande under Blifva märkt hvar du går. (Utur Wäktaren).