Den Kungliga brudgåfvan. Af Marie Sophie Schwartz. I trakten af Carlskrona fanns, för några och fyrtio år tillbaka, en vacker och ståtlig bondgård, tillhörande en Riksdag gsman, kallad rike Lars på Nygård. Lars var mycket ansedd på orten, isynnerhet för sin förmögenhet, och sjelf mäkta stolt öfver den, så väl som öfver sin egen värda person, samt hyste ett djupt förakt för alla, hvilka icke hade samlat i skrinet, såsom han yttrade sig. Rike Lars far, farfar och farfars far hade alla varit ansedda bönder, och Nygård hade från urminnes tider gått i arf från far till son, så att arfvingarne dertill voro lika högmodiga öfver sina förfäder som trots någon ädling öfver sina anor. Den nuvarande ägaren till den vackra gården var gift med en rik bonddotter. Det hade aldrig kunn: u hända att en Nygårdare skulle ha tagit en fattig ficka till ledsagerska genom lifvet. Lars och mor Lena hade tvenne barn, en son och en dotter. Pehr var en svartlockig och brunögd pilt, som ifrån sina tidigaste barnaår visade en stor obenägenhet för alla landtmannasysslor och afgjord håg för att taga dagen gladt och lustigt. Han var en verklig lätting, ett fel som far och mor likväl icke sågo, emedan de voro ytterst svaga för den enda sonen. Anmärkte någon af grannarne, att Pehr icke arbetade, så svarade alltid Lars: