(Ur Posttidningen.) En process, som väckt ett obehagligt uppseende i England, förevar d. 19 Dec. för Court of Qucens Bench i London mellan grosshandlaren Enequist i Wisby och mottagarne till ett större parti guldmynt, som bergades från ett d. 5 Nov. 1857 vid Gotlands kust strandadt fartyg. Vi meddela här efter Times den korta berättelsen om målets utgång. Käranden i detta mål, yttrar Times för d. 20 Dec., m:r Lawrence Enequist, är en köpman i Stockholm och Wisby, hufvudstaden på ön Gotland, och på sistnämnde plats är han britisk vice-konsul och agent för Lloyds. Han sökte från svaranden m:r Mollet, eller rättare assuradörerna, återvinna 4,678 Lstr. 17 sh. 6 pence för bergning m. fl. utgifter, beträffande fem lådor, innehallande 50,000 Lstr. ryska halfimperialer, bergade fran ångfartyget Eagle, hvilket blef vrak på Fahluddens ref d. 5 Nov. 1857. Fahluddens ref ligger 1 4 (engelsk) mil från stranden och vid kusten bodde en hr G. F. Thomson, som der innehade en liten gård och vanligen visade sig mycket verksam att hjelpa fartyg, som kastades upp på korallrefvet. Vid detta tillfälle ackorderade han med Eaglees kapten, som lemnade Kronstadt d. 3 Nov. och var destinerad till Hull, att rädda lasten för en fjerdedel och kontanterna för en tiondedel af deras värde. Kapitenen m:r Fredric Horatio Ford skickade en fullmakt till käranden att representera egarne. Käranden telegraferade till ILIdis underrättelsen om fartygets förlust och skref d.) Nov. till hrr Schröder komp:i i London, som voro mottagare för en annan del at guldet, med förfrågan huru med guldet borde förfaras. Slutligen remitterades guldet till London och deponerades hos Rev komp:i för att utlemnas till mottagarne, om kärandens fordran blefve betald. Han anförde att han betalt Thomson efter dennes kontrakt med Ford. Svaranden deponerade hos Rev komp:i det omtvistade beloppet, hvarefter guldet utlemnades. På assuradörernas sida var svaromålet så fullständigt man ville önska. De anförde att guldet blifvit från fartyget fördt till strand af en passagerare dagen innan Thomson kom ombord, att han icke ens förr än efteråt afvetat att det utgjorde någon del af lasten, och att de ord, som handlade om guldet i öfverenskommelsen mellan Thomson och Ford, blifvit inskjutna (interpolated) i afsigt att understödja denna falska och bedrägliga fordran. Det första vittnet, Revereud m:r Scott, vittnade att han fört guldet i båten till strand och m:r Lush, svarandens advokat, yttrade sig vara beredd att tillkalla m:r Scotts hustru och hela besättningen för att bestyrka vittnesberättelsen. Lord-öfverdomaren Cockburn frågade kärandens advokat, m:r Bovill, om han ansåg sig kunna efter denna utredning vidhålla käromålet. M:r Bovill föredrog att icke fullfölja det (non suited). Lord-öfverdomaren uttryckte sin mening att detta var en fordran af det mest skandalösa slag. Käranden blef derefter uppropad och efter öfverenskommelse blef målet mot m:r Schröder, beträffande det andra partiet guld, på samma fakta afgjordt genom resultatet af den föregående undersökningen. (Norska Morgonbladet innehåller en längre berättelse om samma mål, men som i hufvudsaken innehåller detsamma. Käranden grundade sitt anBR0c0 m — —