Evarjehanda. En fader och hans sex barn. De gamle hade ett ordspråk, som den nya tiden ej bör förgäta: Emot Gud, föräldrar och lärare kan man ej vara nog tacksam. Men, tyvärr, ser man alltför ofta ett annat ordspråk besannas, nemligen: Att en fader kan lättare försörja sex barn, än sex barn en sader. Man har exempel på en far, som öfverlemnade till sina barn all sin förmögenhet: hus, åker och äng, bo och bohag, och allt hvad han ägde, i den förmodan, att hans barn nog skulle rikligen försörja honom till döddagar. Sedan han nu vistats en tid hos sin äldsta son, blef denne ledsen vid honom och sade: Min hustru har i natt fatt ett barn, och vaggan måste ställas just på det ställe der er ländstol står; vill ni ej flytta till min bror, som har en större stuga? — Då han någon tid vistats hos den andra sonen, fann sig äfven denna besvärad af sin gamle far, och sade: Min far tycker mycket om ett varmt rum, men jag får hufvudvärk deraf; vill ni inte flytta till min bror, som är bagare och har mycket varma rum ?7 — Fadren begaf sig dit; men då han en tid bott hos den tredje sonen, var han äfven denne till last, och han sade: Här springa menniskorna ut och in, såsom i ett dufslag, och ni kan intet få ta er middagslur i ro; vill ni inte flytta till syster Catharina, som bor afsides och i lugnet ? — Gubben märkte hvad klockan var slagen, och sade till sig sjelf: Välan! Jag vill lemna detta bus, och försöka hur det blir hos mina döttrar! Qvinnorna ha alltid ett ömmare hjerta. — Men då han vistats en tid hos dottren, var han äfven henne till besvär, och hon yttrade, att hon alltid råkade i stor förskräckelse hvar gång hennes far begaf sig till kyrkan eller något annat ställe, då han nödvändigt måste gå utför den höga trappan; hos syster Lovisa behöfde han aldrig gå utför någon trappa; hon bodde på jemna marken. — På det han måtte skiljas derifrån i frid, gaf han dottern rätt och begaf sig till den andra dottren. Sedan han en kort tid uppehållit sig hos henne, ledsnade äfven hon på denna tillökning i hushållet, och låt honom genom tredje man förstå, att hennes rum var alltför fuktigt för en giktsjuk man; hennes syster som var gift med en dödgräfvare i församlingen, hade ett fullkomligt fuktfritt och varmt rum. Gubben trodde, att hon kunde ha rätt, och begaf sig till sin yngsta dotter Lena. — Då han varit der 2:ne dagar, yttrade hans dotterdotter till honom: Mamma sade i går till faster Lisa, att för morfar fanns ingen bättre kammare än en sådan, som pappa gräfver alla dagar på kyrkogården. — Vid detta tal blef gubben så djupt bedröfvad, att hans hjerta brast, och han sjönk tillbaka i ländstolen och dog. Kyrkogården emottog honom i sitt sköte, och var barmhertigare emot honom, än hans 6 barn; ty den lät honom sedan den tiden ostörd sofva i sin lilla, tysta kammare. — Derföre säger ordspråket: En fader kan lättare försörja 6 barn, än 6 barn kunna försörja en fader. (W. W.) — V. Pourtaleös var köpman i Neufchatel och blef adlad af konungen i Preussen; hans afkomlingar äro preussiska grefvar och hafva ännu stora Adnamäner Hans handelsanerationer sträckte si