inträffa. Da hade ej via vestra sidan at SanktHans-gatan för en 40 år sedan inskränkningen at f. d. Laurinska tomten (som nu eges af Tullförvaltar Fåhreus) vid Rådstu-torget kunnat ske, ejheller sedermera uppbyggandet af folkskole-huset samt Bagare Möllers vackra hus eller rifningen af gamla rådstugan, med mindre alla dessa tomters gränsor blifvit efter gifven plan lagda i en linie åt gatan, hvilken sålunda i en lång framtid (då de mellanstående husen också hunnit undanflyttas) kunnat blifva rät. Under samma förutsättning hade då ej heller samma gatas östra sida blifvit så ojemn och söndernaggad, först genom den lilla planen vid polis-kontoret och sedan genom det mycket större, föröfrigt vackra, skoltorget; den ganska breda gränds-stumpen vid Färgare Akerman sönderstycker ännu mer linien der. Kan någon rätlinighet eller åtminstone någon tillstymmelse dertill icke åstadkommas till Stadens prydnad genom styrelsen underställda förslag till hus-flyttningar eller tomt-utläggningar, så må dessa ej heller tillåtas. Nu ser man, icke blott att Sankt-Hans-gatan i allmänhet alldrig varit anlagd efter någon ordentlig plan, utan äfven att man vid dess förändringar i sednare tider ej heller följt någon sådan. Denna del utaf en af våra hufvudgator, som vi här talat om, är ett exempel på huru det på många andra ställen står till med vårt gatu-väsende. Derföre förmena vi, att det vore lika möjligt att efter hand åstadkomma genomgripande och ganska nyttiga förändringar till bättre utrymme inom våra gamla murar, som det vore lyckligt för Stadens utseende och invånarnes trefnad om Dess styrelse snart och för all framtid antoge en af sakkunniga personer utarbetad och gillad, ny och fullständig byggnads-plan för hela Wisby. Det förstås af sig sjelft, att denna stadga då oblidkeligen skulle gälla och följas af alla och i alla fall af blifvande ny-byggnader och hus-rifningar, äfvensom att den ej skulle hinna att verka mycken förbättring i detta afseende ens på ett århundrade; men den skulle verka just detta i längden. Men då måste Stadens måls-män passa på vid hvarje tillfälle för syftets vinnande, lifligt understödja alla, som äro byggnads-villige och derför göra någon uppoffring; — byggnads-styfvern får man alltid, sad landssekter S. Det behöfs sannerligen ej mycken inbillningskraft för att inse hvad en sådan ny byggnadsplan på ej så många år redan skulle kunna verka för vårt samhälles trefnad och Stadens utseende. Helst detta på de sednaste åren mäktigt understödes af en stigande välmåga och tillkomsten af många nybyggda rätt vackra hus; härtill bidrager ock en början till gatu-upplysning, flere nyanlagda planteringar och lustvandrings-ställen samt den lifligare allmänna hågen för uppsnyggning och försköning at vår gamla minnesrika Stad, som allt flitigare besökes af rätt talrika badgäster och resande. Denna sistnämnda lyckliga omständighet lofvar oss ej blott ökad rörelse och egendoms-värdets stigande, utan förbinder oss ock att anstränga oss på allt sätt, icke endast för att bereda oss sjelfva en större samhälls-trefnad, men äfven för att göra vår ort så bemärkt och angenäm som möjligt för alla dem, som hit anlända. Väl vore ock om polisen finge makt att tillse, det hus (ämnade för menniskor) byggdes så, att icke de arma hyresgästerna, för bristande trossbottnar, m. m., måste elda sig fattiga och — —nAFfAAAACACACACACA———