— Enkedrottningens hotell i Paris. Aflidna Enkedrottning Desideria hade, som torde vara bekant, ett hotell i Paris, det hon aldrig velat afyttra. om detta hotell meddelas följande i en korrespondens till LIndependance: Denna fastighet ligger såväl utåt Rue dAnjou som åt Rue de la Madelaine. Bernadotte köpte det år 1804 af Fouche för 200,000 franes. Der mottog Prinsen af Pontecorvo år 1810 deputerade från svenska riksdagen, som valt honom till thronföljare. Prinsessan fortfor länge att bo i Paris gedan hon blifvit Kronprinsessa (och äfven Drottning); man säger att Carl XIII:s gemåls stolthet led af att se en köpmansdotter intaga närmaste platsen till henne. Huru härmed ock förhåller sig, så lemnade Carl Johans gemål först 1823 Paris. Hon ville att hotellet skulle förblifva sådant det var, och ingenting fick förändras som återkallade gamla minnen. Mobilierna ha icke blifvit ombytta, och rummens utstyrsel och möblering bibehålla ännu fullkomligt pregeln af första kejsardömets moder. Vagnarne stå qvar sedan den tiden i vagnshusen. De domestiker, som voro i tjenst 1810, hafva här funnit en tillflyktsort för gamla dagar tills döden kallade dem. Ännu finnas qvar en trädgårdsmästare från Bernadottes tid samt Konung Oscars f. d. amma, som nu är 82 år gammal. Till och med en häst, som marskalken ridit, stod i många år qvar i spiltorna och dog först 1842, vid närmare 40 års ålder. — Norrländska korrespondenten berättade för någon tid sedan att en man blifvit dömd till fästning för begången stöld, uppgående till 50 öre. Kursen har så förändrat sig, säger samma tidning, att samma ändamål kan vinnas för ännu bättre pris; en dräng har vid domstolen i Sundsvall blifvit dömd till 14 månaders fästningsarbete för det han sugit bränvin ur ett på en gård stående bränvinsfat till ett sammanräknadt värde af — 10 öre. — I Götheborgs-posten meddelar en korrespondent från Stockholm följande plan öfver hufvudstaden: Fram på nyåret skola vi få se på exposition hur Stockholms stad, sjelfva staden mellan broarna, tager sig uten gång, då öfvertygelsen om dess nuvarande trånga, krokiga och osunda skick segrat och då ett bolag med millioners tillgångar bildat sig för att nedrifva och bygga nytt. En företagsam man har nemligen under arbete detta verk, i hvilket man ser, ej på kartor och planer och ej i taflor, utan i verkligheten, den nya staden, dock i miniatur. Det utföres på det allra noggrannaste sätt, så att t. ex. gallerverket på slottstaket kan fullkomligt urskiljas, likasom de olika choren och det gjutna tornet på Riddarholmskyrkan. Bakom denna, å den plats, der Riksens Ständers hus nu står, ses ett ståtligt parlamentshus i göthisk stil, hvarå fönsterna, målade med de särskilda landskapernas vapen, särdeles höja prakten. De nya gatorna äro raka, de projekterade husen vid dem smakfullt anbragta och kunna äfven de tjena till modeller, ifall det hufvudsakliga ombyggandet någon gång kommer att ega rum. Flera af de gamla husen äro bibehållna, alla embetsverken å Riddarholmen samt kyrkorna och börsen. Drottninggatan föreställes utsträckt med en bro utmed Helgeandsholmens kant samt öfver Mynttorget rakt fram till Stortorget. Öfver Riddarholms-kanalen är bandet mellan stränderna gjordt bredare och ungefär midt på Skeppsbron är en inböjning för ett halfrundt torg.