Unsändt). Till Redaktören af Gotlands Tidning! om Landsvägarne vid Wisby. Under denna rubrik förekommer i Gotlands Tidning N:o 48 en lång artikel, hvilken har till syftemål att klandra våigarnes vid Wisby dåliga beskaffenhet, uti hvilken oförbehållsamt antydes att skulden härtill ligger dels hos de myndigheter, hvilka det åligger att tillse det vägarne or dentligen underkållas, dels hos undertecknad, hvilken åtagit sig vägarnas underhållande. Om detta, enligt min åsigt, alldeles ohefogade klander ensamt rört mig, så hade jag icke aktat nödigt inkomma med något genmåle. utan hade detta, såväl som mycket annat af G. T:s käbbel, fått blifva obesvaradt och dymedelst lemnadt i sitt värde; men som deti artikeln talas om täflan Länsmännen emellan, , att söka åstadkomma vägarnas ordentliga vidmakthållandex, äfvensom ,huru liknöjdhet och bristande tillsyn tilllåter att Stadens egna vägstycken äro och förblifva de sämst emderhållnak, m. m., m. m., så kan dermed icke menas annat än försumlighet från polismyndighetens sida lika mycket som från min; och som en polismyndighet kanske skulle hafva svårt alt i en tidning försvara sig för dennes häftiga anfall, anser jag mig, hvilken saken egentligen närmast rörer, uppkallad att i frågan yttra några ord. Om jag skall säga min hjertans mening, så tror jag icke att besagde artikel är utgången från G. T:s egen fatabur. En annan Storhet har sålunda i denna sak plöjt författare-fältet med G. T:s kalfvar. Denne har en gång förut för några år tillbaka lupit med limstången, i synnerhet på de norr för Staden belägne vägarne; men blef då vederlagd, liksom jag vill hoppas nu. Men till saken! G. T. har infört artikeln såsom sin egen produkt, och som sådan vill jag besvara densamma. Alltså Herr Redaktör! Tit. säger att bristande tillsyn tillåter att Stadens egna viägstycken äro och förblifva år efter år de sämst underhållna, samt slarfvigt och illa broade (grusade). Detta påstående är och förblifver en grof osanning, ty ingen menniska med sundt förnuft och vän af sanning, som sett och begagnat sig af vägarne för ett tiotal af år sedan, hvarken kan hysa eller uttala en sådan åsigt; tvärtom har jag flersalldiga gånger af såväl allmoge som andra personer sått emottaga loford för vägarnas förbättrade tillstånd; och jag är nog egenkär att anse detta icke vara smicker. Jag fruktar icke bedja Tit. att fråga hvar och en trafikerande och de närmast Österport boende personer, om icke just den väg, som Tit. fördömmer, neml. vägen utanföre Österport, genom ändamålsenlig behandling, betydligen förbättrats på de sednare åren. Beträffande särskildt den påpekade Norder-backe, så måtte just Tit., eller den som körer med Tit. kalfvar, vara en backhare, ty beskrifningen öfver färden utför Norder-backe är så lustig och tillkännagifver en sådan räddsla och modlöshet, så att klokt folk, hvilka dagligen köra den vägen, icke kunna annat än beskratta Tit., som, så att säga, sett Spök en på ljusa dlagen. Ty med denna backe är samma förhållande som med andra backar, t. ex. Endre-backe, Follingbo-backe