Fjorton sköldar lågo kring minnesvårdens fot, hvardera med namnen å de ställen, der de minnesvärdaste bedrifter voro af svenska armeen utförde under hjeltekonungens tid, nemligen IIumlebäck, Narva, Diina, Klissow, IIOlofain, Pultusk, Punitz, Gemaunerthof, Frauenstadt, Malalitzi, Liezna, IIelsingborg och Gadebusch, hvilka namn voro omgifna af namnen å de svenska regementen, som i slagen deltogo. Det standar, som Bohus läns dragon-regemente begagnade under Carl XI:s fälttåg, var äfven placeradt vid monumentet. Kring minnesvärden, på något afstand från den, voro tribuner för de Kongl. Damerna samt för en stor mängd åskådarinnor. Trupperna voro uppställda, de svenska kring minnesvärden samt de norska utmed vägen i sänkningen på fästningens östra sida. Helt nära, på båda sidor om vården, stodo närvarande svenska och norska officerare. De Kongl Damerna kommo först och intogo sina platser, samt straxt efter dem IH. M. Konungen och DD. KK. HH. Prinsarne. Hans Maj:t framträdde till minnesvården, och yttrade med klar och tydlig hörd stämma följande vackra ord: Gudsfruktan, hjeltemod, rättrådighet, sjelfförsakelse: — se der de sfonungsliga dygder, hvilka prydde Carl den Tolfte, hvilka gjort hans minne heligt för Svenska folket, samt äradt äfven af dem, mot hvilka det Nordiska Lejonet rigtade sin fruktansvärda styrka, som bröts, då han här soll — som han lefvat — i ärlig och öppen strid. Den plats, der IIjelten stupade, betäcktes redan af kundra-årig mossa, då en annan hjelte förbrödrade de folk, hvilka förr stodo mot hvarandra såsom fiender ; den store CARLS dröm har blifvit förverkligad, och hans fosterländska hjerta skulle kännt en rättmätig stolthet, om han kunnat förutse att Svenske och Norske krigare en dag förenade skulle fira hans odödliga äira. , Tecknet, som här antyder huru innerligt och lisligt hågkomsten af hans dygder och bedrifter lefrer hos Svenska heiren, har blifvit upprest af ättlingarne till de krigare, hvilka han till ärofulla bragder anförde; det inriges i närvaro af cilllingarne vill dem, hvilka modigt och oförsagdt här mötte den väldige härförarens anfall; — det skall städse bevittna den Svenske krigsmannens ovanskliga tillgifrenhet, likasom hans oupplösliga förening med den Norske krigsmannen, och beyges vördnadsfulla beundran för det stora och ädla hjerta, som hår upphörde att klappa. Derpå föll täckelset och salut gafs från svenska fregatten Josefine. Derefter sjöngs: , Kung Carl den unge hjelte, samt en säng, författad af Thrane. Slutligen började defileringen omkring minnesvården, förbi II. M. Konungen, hvarvid Bohus läns regemente hade till marsch Carl XI:s krigs