8. 1. När dödsfall timar, ligge vårdnaden om boet å efterlefvande make eller närmaste arfvinge. Är ej någon af dem när, eller i stånd att sådan vårdnad utöfva, och finnes ej annan person, som af den döda till syssloman i boet satt är; då skall det af husfolk, eller af husvärd, genast hos Rätten anmälas; och ligge å dem boets vård, till dess Rätten derom förordnat. 8. 2. Är någon sterbbusdelegares vistande okändt, eller så sjerran, att säkert bud ej kan, inom bouppteckningstiden, till och ifrån honom komma; då skall det af annan sterbhusdelegare, eller den, som boet i vård hafver, hos Rätten anmälas; och nämne Rätten, när sådan anmärlan sker, god man, att vårda den frånvarandes rätt, till dess han sjelf kommer, eller annorlunda förordnar, 8. 3. Nu kan så hända, att å tid, då rättegångsdag ej inträffar å landet, föreskrift tarfvas, huru bo värdas skall; då ege Domaren derom tills vidare förordna; anmäle dock förhållandet å nästa rättegångsdag: och meddele Rätten derefter beslut i ämnet. Tarfvas god man för sterbhusdelegare, som är frånvarande eller eljest urståndsatt att sin rätt bevaka, eller förmyndare för omyndig, och går bouppteckningstid tillända, innan Rätten derom förordna kan; då ege ock Domaren tillsätta ombud, att å den frånvarandes eller omyndiges vägnar bouppteckningen bevista: och meddele det sedan Rätten, som god man eller förmyndare förordnar. Deremot afstyrkes förslaget om upphörande af det magistratspersoner tillkommande arfvode för bouppteckningar. I N:o 43 föreslås följande förändrade lydelse af 23 8. i K. förordningen, angående inteckning i fast egendom, den 13 Juli 1818: Då inteckning förnyas skall, uppvise borgenär inför Rätten i hufvudskrift den handling, hvarå inteckningen beviljad är; och skrifve Rätten inteckningsförnyelsen dera; stånde ock borgenär fritt att inför annan Underrätt inteckningshandlingen förete: den Rätt låte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen intaga, hvad handlin gen innehåller med dag och årtal då den utgafs, af hvilken Rätt inteckningen beviljad är med dag och ärtal då det skedde och då inteckningen förnyades, om det skett, teckne ock bevis å handlingen, att den, till vinnande af inteckningsförnyelse, företedd varit: sedan gifve borgenär protokollet deröfver in till den Rätt, som inteckningen beviljat, inom tid, som i 21 S. sägs; och vare detta så gildt som om handlingen der företedd blifvit. — Fynd. Halmstads tidning anför att inom Tönnersjö socken från urminnes tider gått den berättelse, att i ett stenkummel på hemmanet Lindhults egor skulle en karl och en häst ligga begrafna. Nämnde karl skulle antingen ensam, eller i förening med flera, varit utskickad för att härja och bränna inom socknen (måhända under Snapphanarnes tid eller något krig mellan Sverge och Danmark). Han hade uppbrännt Rökhults by, så förtäljer sagan, och var nu på väg till Lindhult, för att der anställa brand. Men här väntade folket honom, satte sig till motstånd, nedskjöt både häst och karl, samt begrof båda i ett närliggande stenkummel. — Helt nyligen hafva skeletten af häst och karl blifvit funna på nämnde ställe, då åkern omkring stenkumlet skulle, såsom trädesåker, behörigen rödjas eller befrias från sten. Karlens skelett låg djupast eller under hästens. — Sätt att utrota gräs å gatorna. Som sättet att på publika platser utrota gräs icke är ändamålsenligt, emedan ur de emellan stenarne qvarblifna rötter nytt gräs snart uppväxer, så borde vederbörande till vinnande af ett bättre resultat och till besparing af arbetslön låta använda följande bepröfvade medel: Man blandar 50 kannor vatten med 40 skålp. osläckt kalk och 4 skålp. svafvelsyra, uppkokar blandningen och vattnar dermed det gräsbevuxna stället. Gräsrötterna dödas härigenom, och på med denna blandning vattnade ställen växer på många år intet gräs. hh uu———————XQ2X —— — —