åhörarenas hjertan. Om du har någon tillrättavisning att gifva, så gif den enskildt, eller om du bör vara mera offentlig, så må den anföras i något katechismi-förhör, men med all möjlig skonsamhet, sanning och rättvisa. Predikstolen deremot bör uteslutande tillhöra ett rätt och helt förkunnande af Guds rena ord, lagens ord öfver alla obotfärdiga syndare och Jesu Christi saliga evangelium till alla, som vilja frälste varda. Predika sålunda för folket i församlingen såsom ett IIerrans sändebud, som förkunnar för menniskorna, att Herren Jesus älskar dem och kallar dem till nåd och evinnerligt lif. Gif noga akt på sinnesstämningen i församlingen. Utan tvifvel finner du några, som äro tillgängliga för nåden i Christo, måhända äfven sådane själar, som redan lefva i trons gemenskap med sin Frälsare. Uppsök dessa och sök att föra till korset alla de botfärdiga. Sök vidare att använda alla de lefvande krafter, som finnas, för att alltmera utvidga Christi rike. Du måste äfven betänka, att du aldrig kan vinna för himmelen alla själar i din församling, utan blott en liten skara, som Herren utvalt hafver. Det är nödvändigt, att du med predikan och bön samt annat arbete i själavården söker att vinna alla, men det kommer dock alltid att förblifva vid den sorgliga sanning, som Christus har uppenbarat: månge äro de, som gå på den breda vägen, få äro de som finna den smala. Dessa få böra i all synnerhet älskas och vårdas. Hvad är då att göra med den öfriga hopen? Intet annat än att man äfven mot dem bevisar all kärlek, rättvisa, saktmodighet, vänlighet och använder kraften af sanningens ord och Andans vapenrustning. Det måste inför deras samveten blifva uppenbart, och sanningen är kommen till dem till ett vittnesbörd öfver dem. Men Herrans ord tillåter oss icke att hoppas mer, än att några få skola genom nåden blifva ryckta såsom bränder utur elden. Och likväl böra vi bedja och arbeta så ock älska alla så, som om de alle skulle blifva salige. Detta är så mycket nödvändigare, som vi ej kunna veta med visshet, hvilka själar slutligen genom Guds outgrundliga nåd blifva frälste. Det är äfven nödvändigt att i samtal och umgänge med dem, som tillhöra andra församlingar, visa och uttala all möjlig kärlek och förtroende, säväl som till den egna församlingens medlemmar. Har man arbetat en lång tid utan någon synnerlig synbar framgång, så är dock nödvändigt att bedja om tålamod och kraft och frimodighet. Och så länge man af Herran får åtnjuta dessa nådegåfvor, så kan man äfven vara fövissad derom, att Herren gifver sin välsignelse till arbetet i vingården. Denna välsignelse tillönskar jag, dig käre broder, i ditt arbete och i dina pröfningar. (B. V.) Z33. WG—L—L——— vZu UmMWM