luta åt vester förrän dagens redebogne skafsfare, värdarna, låtit en annan sol, bålen, mot vanlig verlds-ordning uppgå i vester, der han nu vinkade, full och blank, under de skuggiga träden. Dit samlades då snart något hvar; nu föreslogs enligt gammalt bruk först skålen för Sällskapet D. B. W. hvilken med obetäckta hufvuden tömdes och beledsagades af den ädla sången: llell dig, du höga Nord, utförd af de sköna och fulltoniga Gotlands-rösterna. Derefter druckos de öfriga sedvanliga skålarna, för Ordföranden, dagens talare, för Sällskapets tre äldsta heders-gubbar och för gästerna; hvilka alla skålar med tal besvarades och åtföljdes af sånger. Så skred qvällen lugnt och behagligt i det vackraste väder med vexlande sånger, lekar, tryckningar och glam i friaste enkelhet. Men —, nu syntes till allas glada förvåning H. K. H. Princessan Eugenie komma åkandes in till den högstämda D. B. W. retsen, der Hon en stund behagade betrakta det pågående bållspelet, som dock snart afbröts, hvarefter hela Sällskapet med sångarne, ordföranden och sina gamle i spetsen under marschen Lärkan slår i skyn framtågade kringom H. K. H:s vagn och der sjöng Frihet bor i Norden, samt Djupt i hafvet på demante-hällen, hvarefter Sällskapets äldste ledamot, Major Ehinger, med några ord helsade den Höga Gästen, tackade för det Nådiga besöket och anslog ett lifligt hurra; och då Princessan slutligen sakta åkande lemnade Snäckgärdet, åtföljdes Hon af ett niofaldigt skallande lefve. — Härefter tog man ändtligen sexan, och Sällskapet fortsatte ännu länge sin landtliga fest, hvilket blef allt friare och lifligare sedan värdarna då lemnat allom den ädla gåfvan af allmän taloch tryck?-frihet. Då nu snart kritiken ej mera var så skarp, uppläste en ledamot en liten vis-stump, I grön-gräset, hvilken, såsom det förr i verlden så ofta brukades i sällskapslifvet, derefter sjöngs solo af en annan glad själ och väckte någon munterhet. Flera skålar och s. k. tal vankades nu, si och så, här och der, samt i följe af anledningen till högtids-dagens tal några ord till en skål för Ordets frihet och bruk?. Men nu vardt det också både afton, qväll och skymning efter den glada sol-dagen och qvällssångerna tonade stilla i skogen; men som luften verkligen kändes kylig, hände det sannerligen, att den eljest så allvarsamma Herr D. B. W., nu litet uppsluppen och omgestaltad i hundrade glada ledamöter, ännu — hvarföre stränge, trumpne Läsare! skulle vi då förtiga det? — tog sig ett litet glas, blott för natt-kylans skull! Derföre tilldrog sig ock verkligen den fasligheten i våra surmulna, bond-fariseiska tider, att i de stigande dimmorna med sång föredrogs ett slags kosmogoniskt rimverk, Bacchi Planetsystem, hvilket i visst fall till mångas belåtenhet helt fiffigt eller medelst theorien om jordklotets slingringar lyckades bortresonera våra menskliga felsteg efter en glad dag. Det är ju alldeles grufligt, mitt Herrskap! att jord-menniskan, den prosaiska och samhälls-driftiga verk-mannen, Herr D. B. W. (eller hans delegerade), han, såsom många andra gode Herrar och Svenske män förr i verlden, understår sig att en enda gång om året släppa boken och spaden för att glömma lifsbekymren och helt simpelt och utan all pretension såsom ett godt barn glädja sig i den fria naturen! Men den gamle karlen är ju sällan så pojkaktig; och i alla fall skola vi nu kasta tystnadens slöja öfAAA — — — ——