Tiggarflickan. Af författarinnan till Arfret, Barnhusgossen m. fl. En klar och vacker vårdag rullade en elegant vagn, dragen af tvenne apelkastade springare, Norrtullsgatan fram i riktning åt staden. De åkande voro ett ungt sedan gårdagen nyförlofvadt par. Fästmön, den sjuttonäriga Ebba, född grefvinna R., befann sig för första gången efter en långvarig och svår sjukdom ute i fria luften. Ebba var enkegrefvinnan R...s enda lefvande barn; tvenne söner och en dotter hade alla ungefärligen vid Ebbas ålder lemnat det jordiska. Det återstod endast den yngsta dottren, och då äfven hon nedlades på sjukbädden, egde den förtviflade modren intet hopp öfrigt. Allt hvad hon hållit kärt och dyrbart: make och barn, hade döden beröfvat henne. Nu stod han åter färdig att rycka den sista telningen från hennes hjerta. De äldste och skickligaste läkare hade vid de föregående tillfällena varit rådfrågade, men all deras konst hade varit fåfäng. Nu inställde sig opåkallad en ung och föga känd doktor och erbjöd sitt biträde. Den tröstlösa modren, som hade insett att mensklig hjelp ingenting förmår, antog lika hopplöst den unge läkarens, och hvad som hos denne kunde brista i erfarenhet, ersattes i nit och outtröttlig vaksamhet.