Jag betraktade bruden nogare, och såg att gumman hade rätt; flickans behag skulle varit nog för hvilken förnäm brud som helst, undantagna de solbrända, starka händerna, men dem ville säkert Wermdöbruden, som behöfde sköta åran hela sitt lif igenom, icke byta bort mot ett fint fruntimmers till arbete odugliga, blott till lek användbara sina, hvita singrar. Jag gaf bruden en hel riksdaler, och sade skämtande: ,Får jag en kyss af dig, vackra brud? Bruden teg, men gumman svarade allvarsamt: Nej men, Herre lilla, det brukas icke, men mig kan Herrn få kyssa, så mycket Herrn behagar. Jag tackade leende för anbudet, önskade bruden lycka och lemnade dem.