Vi hafva förut i korthet yttrat några ord om Ur Westerdahls Concerter, men införa med nöje nedanstående: (Insändt.) JI. L. Westerdahls andra Solrce den 6 dennes var ej talrikt besökt; underligt nog, ty hvarje frånvarande musikvän måste ju veta sig hafva försummat en konstnjutning af IIr W., hvars mångsidighet och talang både engelska, tyska, danska och svenska tidningar med största beröm vitsordat. Hr W:s Haakeska divertissement för flöjt utfördes med känsla och precision, hvarvid IIr W. äfven hade tillfälle utveckla sin mekaniska färdighet på detta behagliga instrument, accompagnerad dervid måsterligt af vår allmänt erkända skicklige Direktör W. Söhrling. Hr W:s Sopranaria var en så träffande imitation, att om man ej sett 5ångaren, man ovilkorligen skulle hafva hört den utbildade sångerskan. Ibland de i Ur W:s , Den musikaliske mstrumentmakaren förekommande prestationer beundrades hans förmåga att blott med en hand traktera en vanlig flöjt så, att man bland andra passager äfven blef öfverraskad af en chromatisk scala yenom en hel octav. Då han blåste på trumpetkäpp fick man höra de klara, starka, såväl som ett derefter upprepadt echo af svaga, liksom från fjerran ljudande toner. Uti händerna var IIerr W. äfven misterlig, äfvensom uti hans öfriga, ofta ganska svåra och mångsuliga instrumenter. Vid samma tillfälle fick man äfven höra en utaf Ilerr Nils Petersons utmärkta Kabinettsorylar, och ehuru dess toner troligen hade tagit sig bättre ut om orgeln blifvit placerad ner på salonyens golf i stället för theaterns, måste man likväl med nöje höra och erkänna dess styrka i fortesatserna såväl som dess piano och darrande melodiösa toner.