— Polhemsk sommar-hvila. Så mycket man åän de sednare åren gjort för en lifligare och tryggare förbindelse mellan Gotland och fastlandet, så blir man här dock alldrig rätt nöjd förr än att denna sam-färd blir lika öppen bäde vinter och sommar; hvarföre man här är allmänt misslynt öfver Polhems sommar-hvila redan nu. Det är så naturligt, att man vid en förbindelse öfver hafvet, som städse innebär möjliga äfventyr och faror, alltid önskar komma öfver vatten på möjligast kortaste tid, d. v. s. till aldra närmaste punkt tvärs öfver. För hvar och en som här emellan vill öfver östersjön till fasta landet i allmänhet, blir det nemligen något helt annat äfventyrligare och dyrare, när detta måste ske på de mer än dubbelt så långa turerna öfver Stockholm eller Calmar; hvarföre flera familjer och resande, som med första vår-dag ämnat sig öfver till Westervik, hvars närhet just uppväckt många förbindelser mellan de två Syster-städerna, blifvit bedragna i dessa förhoppningar genom ,Polhems upphörande turer under sommarn, helst detta blifvit så beslutadt mot alla beräkningar och kungörelsen derom så sent blifvit meddelad allmänheten. Man vet väl att ,Polhem4 under sommarn går kanske med förlust; men man tycker med största skäl, att förbindelsen mellan en provins och Moderlandet är af aldrastörsta vigt, och att, då Kronan är skeppsredare, hon ej skulle spekulera efter samma grunder till vinst såsom en enskilt affärsman. — Derföre vore det bra lyckligt om inställandet af ,Polhems4 sommarturer icke egde någon grund; det något hvar här så lifligt hoppas. — Från Christiania skrifves, att ett kongligt ångfartyg skall den 24 April afgå från sistnämnde stad, för att föra 45 Norska kröningsgästar till Stockholm, deribland storthingets 12 valde. De komma på vägen att blifva ett par dagar öfver i Köpenhamn. — Till den kongl. kröningen äro inkommenderade de hufvudstaden närmast belägne regementen till ett antal af 2,800 man. — En ohygglig händelse har d. 9 sistlidne Mars inträffat i Hönefos i Norge. Postmästarens son derstädes, en 10 års pilt, hade neml. tagit en af postkontorets pistoler samt lekt med densamma. Då hans mor inkommit i rummet affyrade han den skarpladdade pistolen mot henne, hvarvid skottet träffade tinningen. Ännu dagen derpå lefde hon, men man hade föga hopp att hon skulle kunna räddas.