IIVAad IIIAII AIILILILILCIILD ÖUHIAIRCI I I17CII 01II, D0 11 HU är bunden vid Predikstolen. Den djuptänktaste Statsman skall säkerligen, vid Utslaget mellan Jethros Constitutionsförslag — Exod. 18 — och Platos Republik, gifva Det förra Företrädet. Den ypperste Esthetiker torde ej i hela Den classiska Fabelcykeln, från Asopos till Gyllenborg, träffa någon Ting så bildfriskt, men något tillika så i all oskuld dräpande, som Fabeln i Jothams Tal på Grisims Berg — Judic: 9. 7-15. Hvad äro vår Tids Oppositions-Talare, i Öfveroch Under-Hus, både i anseende till Mod och Andelyftning, mot en Jeremias, som fördröjer, genom Kraften af sina Tal, Det redan lutande Fäderneslandets Fall — t. ex. Det blödande 13 Cap. 15-17. Det skarpt allvarsamma 22: 1 och 26. — En Amos — Herden från Thekou, en Micha, som straffar Förstarna, derföre att De ej blott upäta Folkens Kött, utan äfven krossa Deras Ben, för att derur suga Den sista Märgen? Cap. 3. Ty! Bibeln är ej blott Menniskoslägtets Frelsnings-Ord för Evigheten, Den är tillika Läroboken i Mensklighetens stora Schola, som uppfostrar till Vett och Bildning för Tiden äfven Dem, som bo i Dälderna, dit Den Menskliga Bildningens Ljus ej kunnat tränga. Derföre är den tillika, genom en mild Försyn, en Brännpunct af allt Heligt, Sannt, Skönt och Rätt, som strålar öfver Jorden, fastän Det ligger der doldt, som Rosens hundra blad med sina rika Ferger ligga i Den slutna Knoppen. Deraf skall dock, ehuru omedvetet utvecklas, i hvarje sannt Christligt Hjerta, som fullt vänder sig mot Den salighetsbringade Solen, äfvenså mycket af hvad man kallar sann Humanitet, att säkerligen sjelfve Aristoteles skulle föredraga Frankrikes Katharer i Ludvig den XII:s Tid, framför Frankrikes Philosopher i Ludvig den XVI:s Tid, om Han vore dömd, att lefva med endera hopen. Ty! Bibeln är ju summan af ett helt Folks Litteratur och ett Folks, hvilket är Det märkvärdigaste på Jorden. Och! Att ur en högre Synpunct betrakta Bibeln — hvad kan då jemföras med Detta Fönster på sjelfva Den molnomslutna Himmeln, med denna Röst ur skyn, som hvarken är Menniskosnillets Thordönskraft eller ett Englernas Tal, utan Den Eviges Ord? — Köppen: — Om Bibeln. Emedan Bibeln, i Det Hela, visar en allmän Plan, vissa Afsigter, samt dermed noga öfverensstämmande och dertill ledande Inrättningar, men att denna Plan, hvarken i sin Utstakning, eller i sitt Utförande, har kunnat verkställas, utan en besynnerlig Guds Inflytelse; så har Bibeln, i det Hela, tillkommit, under en Guddomlig Inflytelse, eller är ett Verk, af Guddomlig Vishet. Hvar och en ser, att om Beviset, på detta Sätt, kan ledas; upkommer deraf Den möjligen starkaste Öfvertygelse. Harms: — De Christnas tro. Pag. 183. Bibeln har inga andra Föraktare, än Dem, som ej känna Densamma. Anonymus. Anonymus: Wisby Weckoblad 1835 N:o 13. Den heliga Skrift eller Bibeln, öfvergår, så till Innehåll, som Stilens träffande Enkelhet, liflighet och Storhet, alla Roms och Greklands Författare. Alldrig har Homr upnått det sublima hos Moses i Dess sånger, isynnerhet i den sista, hvilken Israeliterna måste lära sig utantill. Ingen Grekisk och Latinsk Ode har någonsin gått yo 2ce T — ——