OInsandt.) Om Drifbänkar. (Slut fr. N:o 12.) Till bänkar, som tidigare läggas, såsom i Januari och Februari månad, användes rätt ofta, för att bättre bibehålla värmen, en timrad bänk, som är 12 å 18 tum bredare och längre på alla sidor än bänklådan, hvilken, sedan den timrade bänken blitvit fylld med strö, sättes ofvanpå. Mellanrummet emellan bänklådan och den timrade bänken, som kallas ströpall, och hvilken så snart bänken ej har den erforderliga värmegraden ifylles eller ombytes med nytt varmt strö, som man mäste hafva i beredskap eller ock kan nägot borttagas om bänken skulle blifva för varm. Så inrättade bänkar erfordras sällan till plantbänkar, när man ej anlägger sina bänkar förr än i början af April, som för de flesta köksoch blomsterväxter är tillräckligt tidigt; derföre äro de endast nämnda här i förbigående. Innan man sår, bör man först omgräfva den i bänken inlagda jorden; men varsamt och ej så djupt att man gräfver upp någon gödsel. Denna gräfning är nyttig, ty derigenom får en mängd för växterna skadliga ångor bortdunsta, hvarefter jorden väl jemnas och fröna utsås antingen i rader, såsom kälsorterna m. fl., eller i större och mindre qvadrater, motsvarande hvarje frösorts mängd. På öfra sidan af hvarje qvadrat sättes en namnsticka (etikett), bestruken med hvit eller gul oljefärg och hvarpå, innan furgen fått torka, skrifves växtens namn med blyertspenna, eller enklare att namnet skrifves på en papperslapp, som fiistes i en klufven pinne, som nedstickes på ofvannämnde ställe; derigenom lär man sig att känna växterna alltifrån att de börja gro och sedan vidare utbildas samt vet var hvarje sort har sin plats. — Sedan fröna äro sådda måste de betäckas med jord, och man har ansett att jordbetäckningen i allmänhet måste motsvara 5 å 6 gånger frönas storlek. Omkring 4 å 8 dagars förlopp, alltefter bänkens mer eller mindre värme och frönas olika groningsförmåga, får man se de unga plantorna sticka upp. Man skall vara mycket uppmärksam, att dagligen aftaga mattorna eller luckorna, så att de erhålla tillräckligt dager och frisk luft, att de icke ,ränna. Ar värmen för stark i bänken, instickes under fönstret en liten enkom dertill i form af en kil gjord trädbit, vanligen benämnd lufttrappa. Den imman, som hvarje morgon sinnes på glaset, anses för plantorna skadlig; derföre bör man ett par minuter hålla fönstren på högkant och låta den afrinna; under tiden utsläppes äfven den under natten i bänken bildade ångan. Om luften är blid, begagnas den lilla lufttrappan, och ju mer solen verkar på f. m., ju högre luft måste gifvas, hvilken om e. m. minskas och mot aftonen borttages och mattor eller luckor påläggas. Om jorden i bänken börjar torka, måste den vattnas, helst på f. m. med en vattenkanna, försedd med en fin sprut, ymnigt, men tillika så varsamt, att icke jorden börjar flyta och fröna rubbas eller bortföras. Sedan fröna grott och fått 3 å 4 blad och vädret är lugnt och varmt aflyftas fönstren vid middagstiden på ett par timmar, och på så vis vänjas plantorna, samt 8—14 dagar, innan de utplanteras på sina platser i trädgården, lemnas de utan fönster både dag och natt, utom ifall nattfrost skulle inträffa, så att plantorna blifva härdade och ej lida så mycket genom ovana vid luften sedan de utplanterats. Några timmar innan man ämnar plantera, som helst sker mot aftonen, vattnar man i bänken; derigenom följer jorden bättre med rötterna vid upptagningen. Då de äro planterade måste de vattnas, och om starkt solsken påföljande dagar inträffar, kan man något skugga plantorna med att sätta små granrisqvistar omkring dem. —n. ——eQ:. —— 2 3 1 2