En gammaldags qvälls-stund. En mörk höstafton, med vanligt tillbehör af zingsligt sus i de löf-toma trädkronorna utanför fönstren och regnets smattrande på rutan, spridde sig redan qvälls-skenet i det ganska stora hvardagsrummet, hvilket man nu på modernt vis skulle kalla salen, men som här ännu helt enkelt fick heta stugan, Men detta sken, som lyste härinne, kom från tvenne olika håll, dels från de tända ljusen på ett slags förmaksbord, kringsatt med rottings-stolar, hvilket stod framför en soffa i ena hörnet uppe i rummet, dels ock från en stor gammaldags spis i andra ändan af stugan. — Dessa tvenne hörn af det stora rummet bildade ock i öfrigt tvenne skarpa motsatser: deuppe herrskade ett strålande ljus, så att man der ty dligt kunde se alla föremål, de nymodiga betsade möblerna, den blanka spegeln och Adlersparre i glas och ram. I denna fridlysta krets suto llerrarne, husfadren, en ,bildad man, som med ett par vänner och en student-vuxen son , diskuterade politiken; och den yngsta sonen, en skolgosse, stod bakom en stol och hörde på. Men, såsom en verld för sig, tedde sig allt olika i den andra trakten af stug an, der det matta eldskenet från några vedträn i spisen spridde ett osäkert hemlighetsfullt skimmer öfver alla de gammaldags föremålen, hvilka, liksom af skygghet för det moderna deruppe i rummet, skockat sig tillsamman