Herr Carl öppnade skrinet, fann lappen med 25,000 på och uppräknade sedan 25 bundtar, hvardera innehållande 1,000 riksdaler gångbart mynt. ,Och denna summa lemnar er far efter sig, fast han lefde snart sagdt som en tiggare! yttrade Bodbetjenten, alldeles förbluffad. Ja ... men ibland var det som jag anade att det låg någon skatt i det der skrinet som pappa så noga vakade öfver och säkerligen aldrig oftare tog fram än när jag var borta Tag nu allt det der, goda Herr Carl! Men hvad i Herrans namn ska jag nu göra med denna stora summa! ropade Bodbetjenten, vidrörande skrinet med darrande händer. Tag den, fortfor Minchen; ,tag den och. : och tag mig med, ty nu har jag ingen annan i verlden att hålla mig till! Bodbetjenten stirrade än på skrinet, än på sjökaptenens dotter. Hans kinder skiftade af alla färger, men blicken blef allt ömmare och ömmare. Hvad djefvulen står du och drular efter, när boden är full af folk! hördes kryddkrämarens röst från den pulpet vid fönstret, der han satt och skref. Ahå, Herr Patron! svarade Calle W någorlunda spotskt; .jag har minsann annat nu att göra än väga såpa och hälla peppar i strut. Hvad är det du säxer? frågade barskt husbonden, i det han steg upp från pulpeten; ,jag tror du börjar borsta dig! . ;Borsta mig, upprepade Calle W javisst, men det är min egen borste jag tänker hanga ut och det på denna gata midt emot, om det kniper. Hvad vill allt det saga, din slyrgel! röt kryddkrämaren, i det han närmade sig sin rebelliske betjent. Herre! röt denne i sin ordning, ,man kallar inte den för slyngel, som har 25,000 riksdaler och dertill ämnar bli familjefar, ty se här står min fästmö och här har jag hemgiften och det på förhand, hvilket aldrig kan skada. Dervid slog Calle W näfven i disken, nästan rusig af fröjd. Kryddkråmaren stack sin näsa i skrinet och näsan blef allt tunnare och finare, och som Calle W tyckte att den alltmer antog formen af en metkrok, så slog han igen skrinet, hoppade öfver disken, tog skrinet under ena armen och Mamsell Minchen under den andra och rusa: de ur boden. Några månader derefter voro Calle W och Mamsell Minchen ett äkta par. Den unga frun är nu ett ståtligt fruntimmer, har fått både hull och färg och man gör såväl hennes hår som ögon all möjlig rättvisa. Och hvad Calle Wå peträffar, så har han redan öppnat egen bod. Det berättas, att han har ett vaksamt öga på sina egna bodbetjenter, i fall de skulle vilja ge något på köpet, ty det är icke alltid som sviskon bli så väl betalta. (W. W.)