om Orgelnist-löner. Som bekant är hafva flera orgelverk blifvit på sednare åren uppförda i kyrkorna på Gotland. Man kan ej annat än häruti finna ett berömvärdt nit för en ordnad kyrkosång. Dock må man med skäl beklaga att vid beräkning af kostnaden för en orgel man vanligen uteslutit en vigtig post ur räkningen, nemligen en anständig och tillräcklig lön åt orgelnisten. Detta förbiseende har oftast föranledts deraf att i den församling, der kyrko-orgel uppförts, varit någon välvillig person, vanligen folkskoleläraren, som till den goda sakens befrämjande erbjudit sig att för en högst ringa penning, ja stundom kostnadsfritt vara orgelnist, hvilket hederliga och oegennyttiga anbud med glädje antagits, om an personens skicklighet varit ganska ringa och hans kännedom af orgelns vård än mindre. På detta sätt har frågan om orgelnistlön aldrig kommit i betraktande och de betänkliga följderna af en sådan försummelse icke insedda. Men efter några år ligga olägenheterna i öppen dag. Detta sker då den hittills lönlöse eller obetydligt aflönade orgelnisten af en eller annan orsak lemnar sin tjenst. En efterträdare skall nu anskaffas. Som orgelnisttjensten vanligen varit förenad med skollarare-och klockaresysslorna, så önskar man att denna förening skall fortfara och på annat sätt kan ej heller den lönlösa orgelnisttjensten uppehållas. Alltsa anslås dessa tre förenade tjenster till ansökning lediga. Men huru få bland de utexaminerade folkskoleseminaristerna kuma val fullgöra dessa tre åligganden, helst klockaretjensterna i detta stift desslikes inbegriper ledning af kyrkosången (cantorstiteln som här och der prunkar är ett fåkunnigt skryt)! Antingen anmäler sig blott en sökande till alla tre tjensterna eller ock jemte en sädan competent sökande nägra andra, men som ej förstå sig på att spela orgel. Men huru många och hurn skickliga de sökande än må vara såsom skollärare, så är dock församlingen nödsakad att utkora den orgelkunnige om han än är den odugligaste skollararen. Man ser häraf att skollärarebefattningen, som alltid borde vara hufvudsak, kan under dylika förhållanden blifva en bisak eller att folkskolans intresse stundom får stå tillbaka för nöjet att ga en kyrkoorgel. Ändamålet med denna uppsats är derföre den att härmed fasta såvåal Herrar Pastorers som Församlingars uppmarksamhet derpå att vid uppgörande al kostnadsförslag till en orgel ej förgata den drygare delen eller den årliga kostnaden för dess begagnande och mäste härtill på förhand anslås en så stor summa att orgeltjensten kan vid påkommande behof utgöra en sarskild befattning för sig och så aflönad att en person derpå kan lefva. Mindre än 500 R:dr årligen kan icke gerna erbjudas. — Såsom förenad med skolläraretjensten kan orgelnistbefattningen visserligen bestridas för en mindre summa; men lönen bör i alla fall bestammas så hög att den kan uppmuntra skickliga skollarare att förskaffa sig kannedom och fardighet i orgelspelning, hvilket icke kan vinnas utan uppoffring af tid och penningar. Att frågan om en anständig och tillräcklig lön åt orgelnisten afgöras före en orgels uppförande är vida bättre än att den sedermera framtrader såsom en opåråknad, obehagelig och oundviklig fråga. Likaledes bör den upplysningen icke undandöljas att kostnaden för orgelverkets begagnande d. v. s. dess underhall och den ärliga orgelnistlönen inom några år belöper sig till en högre summa an kostnaden för dess första uppsattande. . ii ———fI— —L—— — ——— — —l