om Dahlier (Georginer). Dahlicr börja äfven här och med skäl blifva allmänt omtyckta växter, men som deras skötsel och förvaring, isynnerhet rötternas öfvervintring, anses så svår, vill jag i korthet anföra följande: De äro växter med flerårig rot, som under vintern mäste förvaras. Sedan frosten om hösten förstört blad och blommor afskåras stammarne och rötterna uppgråfvas och stålles uppoch nedvända på ett torrt, frostfritt ställe, der de få torka; likval ej så mycket att rötterna börja vissna. Sedan de torkat nedlägges de i alldeles torr jord eller sand hvarftals i en större låda, som kan ställas på en mörk plats, hvilken ej får vara fuktig och der temperaturen ej understiger fryspunkten eller öfverstiger 7—38 grader. Man kan t. o. m. öfvervintra rötterna utan allt besvår med jord eller sand, blott de ställas på en otvan beskrifven plats och man under vintern några gånger efterser dem, så att de icke hvarken angripes af mögel, som då borttorkas eller röta som bortskäres. Så behandlade förvaras de till Mars eller April, då rötterna sönderklyfvas med en knif i flera delar, men så att hvarje del erhåller några ögon. Har hvarje del en rot och ett öga är det tillrackligt. Ögonen sitta på rotkronan i närheten af eller omkring den gamla stammen, hvarföre uppmärksamhet bör iakttagas. Sedan planteras hvarje klufven del för sig i en särskildt kruka så djupt att endast ögonen sitta i jordbrynet. Krukan ställes i 18—20 graders värme (vanlig boningsvärme). Tills de börja växa kunna de stå mörkt och vattnas endast i nödfall, men sedan framflyttas de i soloch dagsljuset samt vattnas ymnigare och frisk luft insläppes, så att de ej blifva spensliga och klena, hvarigenom de komma sednare i blomning. Aro nattfrosterna förbi (hos oss vanligen i början af Juni månad) planteras de med sin jordklimp på sina för sommaren bestämda platser och vattnas. En blomsterkäpp (stör) nedsättes vid hvarje planta, emedan man annars framdeles, vid störens nedsättande, lättare kunde skada rötterna. Dahlier växa nästan öfverallt, men trifvas och frodas bäst i en fet kraftig jord, ett öppet solrikt, men för starka vindar skyddat läge och under våxttiden mycken vattning om väderleken är torr. Allt efter som de våxa uppbindas de vid sin stör och de nedersta sidogrenarne bortskäras. Om hösten, då man befarar nattfroster, vanligen AA —