IIvad särskildt Gotland angår, som väl kan kallas Skandinaviens förnmr och der en frisk fosterländsk anda är så vigtig, hafva krigskunnige män till vår foster-ös försvar sedan långt tillbaka vil försett densamma genom den för 50 är sedan här upprättade National-Beväringen, hufvudsakligen ordnad af den duglige Baron Jacob Cederström. Att vår Bevärings korta öfningstider ej blifva bortslösade till grannläts-exercis, utan alltid använda för de aldra nödvändigaste krigsöfningar, såsom enklaste manöver, målskjutning, bataljons-möten, rekognosceringar inom kompagniernas områden, m. m., kunna vi med fullt förtroende öfverlemna åt våra skickliga officerare. Denna ypperliga folkbeväpning höjdes och utvecklades på allt sätt af den ädle von IIohenhansen, hvilken, kärnsvensk som han var, dertill stiftade Gotlands Shkarpslastteoch Jägare-Gille, visserligen ej blott för att der öfva oss att med skottet säkert träffa en hare eller rapphöna, utan med fosterländskt syfte till Landets försvar. Derjemte har man, i sammanhang med sistnämnde Gille, med god framgång lyckats hir stifta särskilta Skarpskytte-föreningar inom kompaynierna, allt i ändamål att dermed vinna allmän skjutfärdighet. Men då bland en talrik beväring, af omkring 2000 man, krigsdugligheten ej kan beredas blott genom vanlig exercis och vanliga skjutöfningar, äfven inom särskildt Gille eller förening för dessa sednare, och då just hela manskapets skjutfärdighet och träffsäkerhet är i krig det aldravigtigaste, cnär dessa egenskaper ej blott äro förstörande för fienden, utan äfven öka modet hos egen trupp, — så har en utmärkt militär, Majoren och Riddaren G. Menkow, redan 1853 bildat ett Gotländskt Skytteförbund bland Landets alla stridbara män och ynglingar, ,både dem, som anse det för en skyldighet, och dem, som anse det tillika för en ära att i en framtid deltaga i foster-öns försvar. — Utom det att vi här högt uppmana alla landsmän, som ju alla önska att vårt land allt framgent må varda tryggadt och väl försvaradt mot hvarje fiendtligt anfall, att skaffa sig tillfälle att få ånyo genomläsa de förträffliga artiklarna i detta ämne om: Föosterlandlsläiprlehr, Folkbeväpning, Skarpskytte-förbund, som äro intagna i Gotlands Läns Tidning 1853 N:o 47 48, år 1854 N:o I, 10 K 27, samt år 1855 N:o 27 —, så kunna vi ej underlåta att upprepa de sanna och allvarliga ord, med hvilka Skytte-förbundets grundare inleder förslaget till sitt fosterländska försvar: ,den infanteri-trupp, som med eftertryck och yutan för mycken blodspillan vill kunna tillbaka,slå en anfallande fiende, bör i främsta rummet Kunna handtera gevär — kunna ladda fort och skjuta säkert; det är för sent för den oskickli8e att öfva sig i skjutkonst, när fienden beträdt vår strand; den tid, som då kan vara öfrig, behöfves allt för väl till anordning och öfning af åtskilligt annat. — Slutligen har i dessa dagar vår nitiske Landshöfding, Generalen m. m. D. G. Bildt, till hvilken Gotlands folk i så många afseenden har sin trygghet och framtida hopp, utfärdat en högst vigtig militär-ordre (N:o 50 af Gotl. Tidn. samt G. L. N. Tidn. för 1859) till upplifvande af Skarpskytte-föreningens på Gotland verksamhet, der vår bevärings min och ynglingar med allvarliga ord kallas till öfningar för