— Jaså, det der var således din fästmö — sade Eric. — Jojo, jag kunde väl tro det. Det är en rask karl och du skall få behålla flickan med hull och hår. — Men innan hon går skall hon först gifva mig en kyss för det jag räddat lifvet på hennes fastman. — — — Hör hit nu du gamle! Du är också en karl som duger, om jag inte ser oratt, och du skall få slippa helskinnad undan för denna gången, eftersom du gjort mig det nöjet att draga den hår presten, som du kallade honom, så duktigt vid näsan. Men hör du, kom inte omigen hit för att taga bort mina flickor, ty då väntar hundhålan på dig. — Gack nu hem igen och tag tösen med dig. — Men betänker ni då, hvad hon kostat er, nådig herre? — hviskade Göran Persson, i det han blek och darrande af vrede lutade sig intill prinsens öra. — Bah, hedersvän! Hvad betyder guld för oss filosofer — svarade Eric gladtigt. — I morgon skall du föröfrigt skaffa mig en ny. — Gå nu gubbe, eller vänta! stanna heldre qvar i min tjenst, ty sådana karlar som du tycker jag om. Men nej — tillade han då han varseblef en blixt af hamdlystnad i Görans dystra öga. — Battre att du går hem och ställer till ett duktigt bröllop åt tösen din, ty det förtjenar hon. — Och om någon skulle ofreda dig för hvad som i dag har händt, så säg mig till, och ve honom då, om han också stode vid min högra sida. — Nu till bords go herrar! Till bords! ty jag är hungrig som en varg ofvanpå alla denna dagens åfventyr. SLUT.