uppfinning består dernti, att lädret icke sönderbrister huru tunnt det än är; att det motstår fukt och länge kan hållas vått utan att skadas; att det alltid är torrt; att dess glans förhöjes genom nötning och att det icke lätt kan sönderrifvas. Det största stycke lider man kan få af en oxhud, är 34 alnar i längd och 21 dito i bredd, dock af ojemn godhet. Det vegetabiliska lädret förfärdigas deremot i stycken af 80 alnars längd och omkring 24 alnars bredd, af likartad beskaffenhet och af hvilken tjocklek man önskar. Det kan förarbetas af hvilken tjocklek som helst, är myeket starkt och kostar blott en tredjedel mot vanligt läder. — Farlig vandring af en sömngångerska. En adertonårig tjensteflicka hos en familj i staden Detroit npptäcktes för någon tid sedan klockan half 3 på morgonen med ljudlösa steg vandrande i sin länga nattdrägt utat takåsen å det hus, som familjen bebodde. Taket var mycket brant, och den spöklika skepnaden skred fram och åter på den smala plåtbeklädnaden å takåsen ända ut till husets gaflar. Huset var högt, och genom ett enda osäkert steg eller ett steg för mycket vid gallarne skulle hon störtat i gatan och ovilkorligen tillsatt lifvet. Stundom förde sömngångerskan handen till hufvndet, likasom eftersinnande eller hesvärad af någon plåga. Hon höll hufvudet ständigt i samma ställning. En skorsten stod midt på taket, hvilken hon med lätthet kringgick, stödjande ena handen på dess spets och stigande ned på det branta taket, för att kunna passera. En gång stannade hon på sin spöklika vandring vid ändan af takåsen och blickade rakt framför sig. En hviftande rörelse med högra handen förmärktes då hon åter satte sig i gång. Då hon några minuter derefter återkom till samma plats, stannade hon ånyo och skådade ut i den mörka rymden, hvarefter hon med en långsam rörelse sträckte ut armen och grep med knuten hand i något föremål, som fanns till endast i sömngångerskans febersjuka hjerna. Derpå utsträckte hon venstra handen på samma sitt samt höjde kroppen framåt, så att dess öfre del lutade öfver djupet, under det att fingrarne utsträcktes, hvarefter de åter med en konvulsiv ryckning slötos, och armarne fördes till sidorna. Nu stod hon en stund orörlig såsom en bildstod, men började derefter ånyo sin vandring och gick till midten af takåsen; här begaf hon sig utför taket samt kröp in isin kammare genom ett takfönster. Hennes husbonde och matmoder skyndade nu till flickans kammare och funno henne sittande fullt vaken å sängkanten, men i ett själstillstånd, som gränsade till medvetslöshet. Hon hade intet medvetande af hvad som tilldragit sig och hade väckts af det buller hennes husbondfolk gjorde, då de inträdde i hennes kammare. Flickan var konvalescent efter en hjernfeber.