dock icke sämre an Alvogd, IÅSRILSLUGLLHA, INTISLILUIUhamn m. fl. svenska städer; och genom årligt nativitets-öfverskott stod den framför 22 svenska städer. Vid fördelning af Londons 38 distrikt i sanitärt hänseende, 19 bättre med 21 och 19 sämre med 26 döde på 1,000, fann man, att i de bättre bodde 57 och i de sämre 155 på qvadrat-acren (något mer än 26 svenska kappland). Och från Liverpool uppgifves följande resultat: vid 17 till 19 qvadrat-yards för hvarje person fanns dödligheten vara 34, vid 24 till 46 qvadrat-yards 32, vid 57 yards 24 på 1,000. Om befolkningen ock är lika tät, är helsotillståndet naturligtvis bättre bland de bättre lottade klasserna; äfven i detta fall måste man ännu gå till England för att finna jemförelsepunkter, och har man der i några städer funnit medellifstiden för bättre lottade klasser, för minuthandlande och handtverkare, samt för daglönare m. m. uppgå till 45, 39 och 24 år; 55, 37 och 25; 44, 28 och 22; 44, 27 och 19; 34, 23 och 18; 38, 20 och 17; 35, 22 och 15. Samma förhållande har man funnit för barn öfverlefvande första lefnadsåret, och för Preston t. ex. finnes uppgifvet, att af 100 födda barn qvarlefva vid första årets slut 91 hos bättre lottade klasser, 79 hos minuthandlande och handtverkare, samt 68 hos daglönare m. m. Vid besvarande af den frågan: hvad är normalt och oklanderligt i afseende på mortalitet, och hvad är abnormt? har man i England funnit skäl antaga 14 döda på 1,000 innevånare såsom ett kraf af natur-nödvändighet, och i sanitärt hänseende betecknande ett godt och lyckligt tillstånd. Dödsprocenten kan visserligen höjas af insanitära moment, men uppgick den för år till 23 på 1,000 i medeltal för 7 år, då ansågs kommunen hafva varit försumlig, och regeringen trädde imellan. Deraf visar sig bäst, huru onaturligt hög mortaliteten är i Sverige, och kommitterade säga härom: Möjligen skall man, till urskuldande, särdeles för hufvudstaden, anföra, att inflytningar af gamla personer, sjuka, som söka lakarehjelp, ogifta qvinnor för att föda barn, af hvilka barn redan inom I:sta lefnadsåret nära hälften dör, belasta framför allt hufvudstadens mortalitetssumma, och ytterligare att de numeriska primär-uppgifterne för Stockholm ännu ej åro fullt tillförlitliga. Om ån detta må medgifvas, torde ej heller böra nekas, att förhållandet i de till jemförelse framstälda, utländska städer sannolikt är enahanda; och hvad otillförlitligheten af uppgifterna angår, torde den hellre vara till favör för summorna än tvertom. Äfven med betydliga afdrag qvarstår imellerfid tillrackligt, för att bibehålla Stockholm i dess bedröfliga öfvervigt. Den som, i sitt försvar för Stockholm, vill åberopa inflyttningar, bör erinras derom, att utan inflyttningar, och detta i massor, skulle befolkningens antal hafva betydligen nedgått. Under 50 år, från och med 1806 till och med 1855, uppgå inflyttningar till Stockholm till icke mindre än 983,74 proc., d. v. s. Stockholm har under denna tid nästan helt och hållet omsatt sin befolkning. Till ett sådant resultat hafva visserligen utflyttningar i någon mån bidragit; men hvad mortaliteten i och för sig sjelf har att betyda, och hvad konseqvenser deraf kunna och måste dragas, inses latt af det faktum, att Stockholm under qvinqvenniet 1851—1855 haft mortalitet, med icke mindre än 5,111 öfverstigande dess nativitet. Ett likartadt förhållande, om än i mindre utsträckning, kommer, såsom nyss anförde tabell antyder, ytterligare 21 svenska städer till last; och från landsbygden hafva 31,145 personer fyllt luckorna, som dessa staders öfvervägande mortalitet gjort, samt bidragit till deras folkmängds tillväxt. Deremot hafva officiella uppgifter icke visat, att mortaliteten öfverskrider nativiteten i någon Å — ; — af Englands eller det öfriga Europas städer, utom i Hamburg 1831—1835, då staden två gånger hemsöktes af koleran, men förlusten ändock utgjorde endast 179. Ett annat faktum är, att då mortaliteten bland barnaföderskor aftagit i det öfriga riket och på 40 år nedgått till hälften, har den i Stockholm visat en tendens hellre till stigande än till fallande. En icke mindre bedröflig erfarenhet är mortaliteten i Stockholm hos barn i 1:a lefnadsåret, uppgående till 25,2 proc. af mortaliteten för år, men orsaken dertill är den oerhörda mängden af oäkta barn, uppgående till nära 50 procent af de födde, och som nästan kunna sägas födas blott för att dö, dertill någon motsvarighet förgäfves skall