DCETaLLCISC, afgifven till Prestmötet år 1859, om hvad i veligiöst och kyrkligt hänseende inom Wisby Stift sig tilldragit sedan sista prestmötet år 1532. I enlighet med de uppgifter, hvilka härom från Stiftets samtliga pastorater inkommit, samt med ledning af de sammandrag deraf, som af Kontraktsprostarne blifvit gjorda, blef angående dessa vigtiga angelägenheter följande kortfattade berättelse meddelad. Oaktadt mången olikhet i uppgifter från särskilda delar af Stiftet, hvarvid isynnerhet de från Södra Kontraktet ingifna i allmänhet framställa saken från en något mörkare sida, under det att från det Norra förhållanderna synas framställda i en ljusare dager, öfverensstämma dock alla deri, att glädjande tecken till en kraftigare och mera lefvande Cliistendom nästan öfverallt visa sig, och flera lugnande vitsord om ett Guds rikes närvarelse meddelas. Öfverallt omtalas nemligen ett ökadt begär hos folket efter kännedom af Guds Ord, en tilltagande vördnad för allt hvad till Religionen hörer, mera redlighet i sammanlefnaden, större hyfsning i sederna och ett förnimbart aftagande af de flesta gröfre brott. Men oaktadt dessa hugneliga vittnesbörd, förnekas dock icke, att mycket återstår, innan Christendomens anda kan sägas hafva hunnit på djupet verka en sann förändring i de fleste menniskors tankar och sträfvanden, och om äfven i allmänhet folket kan sägas föra ett stilla och i yttre hänseende sedigt lefnadssätt, så är dock den rätta Christliga andan hos många frånvarande. Den njutningslystna verldskärleken, den sjelfviska sträfvan efter egen vinning, som tillhöra den jemte den högre andliga utvecklingen fortlöpande materialistiska riktningen i tidehvarfvet, räkna äfven här talrika anhängare. Mången är ock en flitig ordets hörare och läsare, utan att man på lefnaden kan förnimma några bättre frukter, som Guds anda frambringar hos Jesu rätta lärjungar. Att vissa laster, såsom dryckenskapslasten, märkbart aftagit, är ett glädjande bevis på hvad en bättre anda, understödd af en vis och kraftig lagstiftning, kan åstadkomma; men att andra deremot, såsom otuktslasten, tilltagit, är lika ovedersägligt som bedröfligt, och bevises genom ett sammandrag af uppgifterna i quinquennii-tabellerna för ett kontrakt, der antalet oäkta af de födde utgjorde omkring år 1830 blott 43 procent, men under det sista decenniet stigit till omkring 7 af hundrade. I ett och annat pastorat säges ock okunnigheten i Christendomen för en kort tid sedan hafva varit särdeles stor, ehuru mörkret numera skall hafva till en del försvunnit. Hvad lärans renhet hos folket vidkommer, säges den i allmänhet icke vara grumlad af någon synnerlig villfarelse till följe af otro, och fritänkeriet har icke spridt sig bland menigheten. Deremot omtalas åtskilliga villomeningar härrörande af rantro och vidskepelse, dels såsom arf ifrån förra mörkare tider, dels såsom i sednare tider uppkomna af religiöst svärmeri; dock anser man att den fordna vidskepligheten och öfvertron till följe af stigande kyrklig och allmän odling på sednare tiden mycket aftagit. Den andliga rörelse, som benämnes läseri, har spridt sig öfver hela Stiftet med undantag af dess nordligaste del och säges vara mera sansad och af en mildare karakter på de flesta ställen, samt yttrar sig numera mindre i fördömande af andra än i ett stilla aktgifvande på Guds ord, bortläggande af svordomar och Guds namns missbruk samt afsky för alla starka drycker. Dock anses det på åtskilliga ställen hafva skadligt inverkat på de ifrigast läsandes sinnesbeskafkenhet, medelst uppväckande af andligt högmod och fariseisk egenrättfärdighet, af svärmeri och till och med af fanatism, yttrar sig nästan öfverallt med förkastelse af skön konst och ungdomliga nöjen, samt synes någon gång hafva framkommit med den farliga villfarelsen, att Läsarne, såsom födde af Gud, ej synda, äfven om de begå medvetna brott. De Baptistiska lärorna, hvilka för omkring 2:ne år sedan här började predikas af en från Stockholm