Kastanjeträdets mångfaldiga nytta. (Ur Bergelins Tidskrift för Svenska Landtbruket.) Det är en känd sak, att vi ännu ega en mängd naturprodukter, hvilkas användbarhet icke, eller åtminstone icke tillräckligt är bekant. Vi blifva ju så ofta öfverraskade genom nya sätt att använda saker, som vi dagligen haft för ögonen, utan att ana, hvartill de kunna vara oss nyttiga. Ett exempel härpå är Kastanjeträdet. Man har hittills endast betraktat det såsom ett vackert träd, utan att eftertänka till huru många nyttiga ändamål det kan användas. Virket begagnas af Svarfvare, och har såsom brännmaterial samma värde som björk; barken användes på apotheken i stället för chinabark och kan äfven för sin halt af garfämne begagnas till garfning; löfvet är ett ypperligt foder för får och getter (hvartill det isynnerhet användes i Schweiz), men företrädesvis är det frukten, (ett stort träd ger i gynnande fall 4 å5 tunnor deraf) som kan användas för landtbrukets binäringar samt till kreatursfoder m. m. Såsom surrogat för säd och potatis skulle kastanjerna vid bränvinsbränning vara af stor vigt, om man mera vinlade sig om deras producerande och insamlande. Enligt Ilermbstädt erhalles af en tunna kastanjer 16 kannor bränvin. — Vid användandet af kastanjer till bränvinsbränning böra de först på en gröpqvarn befrias från det bruna skalet, hvarefter de gröpas och behandlas såsom vanligt sädesgröpe. Man kan äfven skala och stampa dem, hvilket likväl, i jemförelse med föregående method, torde vara för kostsamt och mindre ändamålsenligt. Användt ensamt, lämpar sig icke kastanjegröpe för bränvinsbränning; man måste dertill blanda korngröpe, 10 vigtdelar på 100 delar kastanjegröpe. Detta behandlas sedan såsom vanligt vid bränvinsbränning. Den häraf erhållna dranken är ganska närande, men förtäres i början icke gerna af kreaturen för dess beskhet. Man har derföre föreslagit att till mäsken blanda något kalkvatten, hvarigenom den bittra smaken till en del borttages. Pottaska kan med fördel beredas af kastanjer, ty ett skålp. brända kastanjer innehåller så mycket lutsalt att man deraf erhåller 4 lod pottaska. Såsom näringsmedel för kreatur äro kastanjerna af stort värde. Det är dock bäst att, innan man använder dem till utfordring, först urlaka dem i vatten, på det de må förlora sin bittra, oangenäma smak. Lättast vänja sig kreaturen dervid, om man blandar sönderstötta och malna kastanjer med något korngröpe och salt. At hästar och nötkreatur kan man gifva kastanjer, såväl friska som torkade, hela eller sönderdelade. Allt efter kreaturens olika ålder kan man gifva dem 150—200 stycken på en gäng och förnya denna ration 2 å 3 ganger dagligen. För nötkreatur och synnerligast för mjölkkor, hos hvilka de serdeles fördelaktigt lära inverka på mjölkafsöndringen, äro de ett förträffligt foder. Nötkreaturen kunna äfven erhålla kastanjerna malna, såsom sörp, eller krossade och blandade med hackelse. För gödsvin äro kastanjer ett ganska godt foder. Man kan gifva dem friska eller torkade, hela eller sönderdelade. Åndamålsenligast är det dock att åt svinen gifva dem såsom gröpe. Till får gifver man kastanjer antingen gröpade eller hela, sedan de några dagar blifvit utlakade i vatten och derefter torkade i en ugn, hvarigenom äfven skalet lossnar. Afven för fjäderfä kunna kastanjer användas, om man på ett ändamålsenligt sätt sönderdelar eller tillreder dem. Petri och Pabst hafva anställt försök och iakttagelser rörande kastanjers fodervärde. Enligt Petri är 1 skålp. kastanjer lika med 1 skålp. hafre: enligt Pabst motsvara 2 skålp. kastanjer 3 skålp. godt hö. I början vilja väl kreaturen icke gerna förtära detta foder, men hafva de några gånger fått detsamma, så ita de det gerna, synnerligast om man småningom och medelst små portioner vänjer dem dervid. Om man äfven ut