att dervarande hemmans ägor äro mer än vanligt om hvarandra blandade och kringspridde. Men detta förhållande, — hvari orsaken finnes dertill, att Gotland, ehuru af naturen ojemförligt bättre lottadt, än de flesta andra provinser i riket, till dettas och sin egen stora skada, befinner sig på en särdeles låg ståndpunkt i landtekonomiskt afseende och fördenskull i åtskilligt annat, — hade, enligt min underdåniga tanka, bort föranleda till de allvarsammaste åtgärder för den förderfliga ägoblandningens upphäfvande. Och hvad angår 1789 års Resolution, så var då fråga att förändra tegskiftesdelningen på ön, genom det blott relativt bättre delningssätt, som kallas storslifte, men åren 1827 och 1832 åter att ersätta nämnde delning genom laga skiften, om hvilka man ej år 1789 hade något begrepp, — som i hela riket, der de fått äga rum, visat sig välgörande i många afseenden — och utom hvilka vår landskultur nu skulle, likasom den på Gotland är det, varit i det mest bedröfliga skick, i stället för att den står på en ganska aktningsvärd höjd. Slutligen förekommer, dels att den ifrågavarande Resolutionen står i den mest skärande motsägelse till den i vår lagstiftning urgamla principen, att, om ej alla delegare sämjas om skifte, den delägare dock skall hafva vitsord att skifta, som skifta vill, sednast bekräftad genom 2 och 3 SS. i Kongl. Skiftes-stadgan, och dels att, såsom jag ådagalagt å sid. 37 i mitt underdåniga utlåtande af den 28 Oktober 1850, i allmänhet ej mera än högst fyra skiften behöfva till hvarje hemman å Gotland utläggas. Med stöd af allt hvad jag nu i underdånighet anfört, — och med afseende derå, att den med förhållandena på Gotland, efter 27 års utmärkt tjenstgöring derstädes, noga bekante Förste Landtmätaren, Majoren och Riddaren Asplund, i ett förtjenstfullt, vid handlingarne befintligt, utlåtande af den 26 sistlidne Mars upplyst, att vid verkställigheten af de så kallade storskiftena på Gotland, i allmänhet sålunda tillgått, att hvarje hemmansnummer, om ock ej större än k:dels mantal, ansetts som ett storskifteslag och hvarje jordägare deri tilldelats minst en, stundom två till tre ägolotter i hvardera af hemmanets många tegar, — vågar jag i underdånighet tillstyrka nådigt bifall till HushållningsSällskapets, nu afhandlade första förslag, dock mod den modifikation att, på sätt och af skäl, som jag uppgifvit å nyssanförda ställe i mitt år 1850 afgifna underdåniga utlåtande, i stället för sista mom. af Kongl. Brefvet den 9 Juni 1832 stadgas måtte, att den i 12 Kap. 11 S. Skiftes-stadgan, vid verkställighet af laga skiften, föreskrifne underställning till ÄgodelningsRätt, först då bör ega rum, när ägorna icke kunna i fyra skiften läggas