äc— ä——— e—ä—ä—ä— —— sina stora blå kappor; man såg förresten plott deras ludna mössor och spetsen af do långa sablarna. Något längre bort bemärkte vi en kolonn mulåsnor som eskorterades af soldater; hos dessa hade blusen aflöst kappan, vi igenkände våra soldater på kepin och att geväret bars öfver skuldrorna i en rem. De Afrikanska mulåsnornas gång är stadig och lugn, ingen lemnar den plats som blifvit den anvisad, och de följa villigt förarens röst. Af tio kan man taga för gitvet att de nio fått namnet Joseph; hvarföre, vet man icke; det är en tradition. De Genuesiska mulåsnorna äro istadiga, stegra sig, slåss och bitas; stundom kasta de till och med af sig bördan. Man kan icke göra sig något begrepp om det tålamod, den försigtighet och vaksamhet, som erfordras för att föra dessa karavaner. Man kan icke utan intresse betrakta dessa lastkreatur, när man tänker på de lidanden de med sina bördor skola afhjelpa. Handhästar och marketentarekärror blanda sig i konvoyen, de sednare dragas vanligen af magra hästar, som kunna tillryggalägga 10 Franska mil (4 Sv.) utan att det synes bekomma dem något. Hvilket stoff för en Callots efterföljare, om annars den berömde karrikaturtecknaren hade sådana. Hönor med sammanbundna ben dingla ned åt mulåsnans sidor; kapuner ligga och sprattla på sadeln; kastruller slamra för hvarje steg, ljusgröna kålbundtar hänga sida vid sida med knippen af rofvor, och ung salad svajar fram och tillbaka från ändan af geväret. En liten hund, bataljonens vän, skakar sina öron på en bädd af säckar; stöfvare och bolognesare följa kolonnen, dels i fritt tillstånd, dels ledda i streck. En apa gör kaprioler och gri