land var i början af denna vecka så sjuk, att föga hopp om lifvet syntes återstå. Malmsten, Abelin och Westfelt gåfvo det ena emeticum efter det andra, länge utan verkan, och patienten tycktes hvarje ögonblick nära qväfning. Hela den Kongl. familjen var i högsta oro, och en ström af deltagande efterfrågare af tillståndet fyllde palatsets trappor. Bulletinerna utsändes, som vanligt, i skonsamma ordalag; men nu först lärer man kunna äga det glädjande och vissa hopp, att krafterna dagligen återkomma och att all fara är fullt öfverstånden. Sveriges måhända ryktbaraste läkare, Prof. Huss, som länge varit af allvarlig sjuklighet hindrad från all verksamhet, har nu småningom känt sin hälsa återvända. Såsom en angenäm underrättelse kunna vi meddela, att han, till en början, nu bestämt en f. m. i veckan till emottagande af rådsökande. Den begagnas mest af dem, som redan haft lyckan att äga hans läkarevård. Ty att sjelf göra sjukbesök, lärer hans helsa ännu icke gifva lof. — En välskapad son, hvarmed han nyligen hugnats, ger löfte om framtida beståndet af den ätt, hvaråt den frejdade läkaren, den nitiska menniskovännen, gifvit sitt kring hela den lärda verlden kända och aktade namn. — Au revoir. D. S.