. AAOcAk—— pp 2— — —— — — den gjorde under hans confirmationsdag något djupare intryck på honom, ty då tänkte han blott på den unga vackra flickan, som stått midt emot honom på kyrkogolfvet och som han sedan ville spatsera med. Lustigt och larmande vandrade de omkring med några vilda kamrater och fömötte den dagen med lättfärdigt prat och skämt, och han tillbringade aftonen hos flickans föräldrar. — Han blef gesäll och förlofvade sig med sin väninna från confirmationsdagen; men han var försumlig och lättsinnig; att sitta tvungen vid arbetet var ej i hans smak; hon deremot hade blifvit en flitig och rättskaffens flicka. När hon bad honom så innerligt att vara flitig och arbeta samt ej drifva omkring i sus och dus, då lydde han henne ofta; men till slut dolde han för henne huru vildt han lefde. När han satt hos henne, och hennes blick sorgset hvilade på hans infallna anlete, då trodde han ännu, att det var tid att vända om och blifva en stadig och duglig arbetare; men dessa goda föresattser voro borta, så snart han icke såg henne framför sig. — Slutligen kunde han icke motstå sina onda lustar, han saknade penningar och stal ett ur från en kamrat; då grep lagens arm honom för att aldrig släppa honom mera. Efter öfverståndet straff kom han skamfull, med nedslagna ögon till henne; men hon hade erfarit hans brott. Med bittra tårar förebrådde hon honom hans dåd och förbjöd honom att någonsin visa sig för henne. — Han gick rasande bort; många vilda planer korsade sig i hans hufvud; än ville han mörda henne, än bringa henne i samma vanära som sig sjelf. Men då mötte han henne en dag på gatan; hennes bleka, förgråtna sorgsna anlete slog honom med ängslan och dräpte hans hämndplaner. — Och ännu, hvad